Fitnessfighten - dag 19

Idag protesterar min kropp å det bestämdaste. Jävligt högljutt och smärtsamt. Ursäkta att jag svär, men jag lovar att det är befogat.

Och korkat.

Alltså orsaken till protesterna.

Jag kan stå ut med smärtan i musklerna, stelheten och de tunga benen. Det handlar bara om att bita ihop och komma igång så går träningen finfint eller hyfsat. Oavsett vad så går det.

När magen krånglar går det inte.

Jag åt en underbart god kycklingsallad till lunch idag. På Underbar, en lite libanes på Drottninggatan. Enda abret var att de dränkt alla grönsakerna i olja. Smällar man får ta om man inte säger till innan.

Nix, självklart var det inte där magen gav upp, det handlade bara om extra kcal och det kan jag hantera. Promenad heter lösningen. *haha*

Nej förstår ni, jag kunde inte motstå en underbar liten friterad rulle som serverades till salladen. Fel, jag VILLE INTE motstå den och trots att jag visste att den ställde till oreda på flera sätt, njöt jag många feta, mysiga tuggor.

Det fina i kråksången är att om man, som jag nu, inte har ätit något man är allergisk mot på evigheter (säg minst tre veckor) så kan manju börja tro att det kan funka med lite lite grann.

Det kan man ju inbilla sig.

Kramp. Megakramp.

Jag klev av X-trainern efter andra cardiopasset och åkte hem. Vet ni hur kul det att köra bil med en mage som krampar så man tror att både tarmar och livmoder ska komma ut?

Hoppas ni slipper.

Spelar ingen roll hur stark viljan är och hur mycket psyket är inställt på att genomföra. Ibland får man helt enkelt lov att ge efter.

Och så står man där på gymet och larvar sig när en dam med rullator kommer ut från ett av rehabrummen. Vad gnäller jag om liksom?!?

Nåja, 1h lunchpromenad och halva FF-passet idag.

Det får vara bra.

Jag är jävulusiskt sugwn på godis just nu. Kommer alltid när magen krånglar. Snabb energi. Har sugit på ett par frusna jordgubbar. Skitgott. NOT!