fredag 28 februari 2014

Skit bakom knapparna

Jag har hittat knappen nu. Eller rättare sagt tryckt på RÄTT knappar, så nu kan jag boka vattengympa även andra dagar än måndagar. Inte för att Sats ansträngde sig för att besvara min fråga som jag skickade via mejlen. De är pinsamt tysta där på supporten, fast det stod att de skulle höra av sig inom 24 timmar.

Nåja, bort från klåparna och konstaterar att jag inte fick vattengympa i morse. Klockan ringde 05.00, för jag stod på reservlistan och vaknade till för att kolla hur jag låg till på väntelistan. Det var så många före att jag avbokade och ställde om klockan. Dagens träning blev ett kort spinnningpass istället. Bentungt. Satan. Traska uppför backen på Mäster Samuelsgatan, mot Sveavägen och se'n stappla nerför trapporna mot bussen var en pärs. Spaghettiben. *haha*

Jag är INTE där än! Shit, andra passet den här veckan. Typ andra träningspasset ever. I alla fall på förbannat länge. Typ ett år. Minst. Hahahaha!!!

Ett pass kvar den här veckan och målet är nått, tre pass. Glad är jag.
Det har gått hyfsat med maten faktiskt. Vi får se vad vågen säger. Vi KANSKE inte är överens. ;)

Jobbet har varit rena helvetet den här veckan. En dag låg jag däckad igen. Det är så tröttsamt när kroppen ger upp. Det är liksom helt utan anledning. Det är så det känns när jag bara inte kommer upp. Tack och lov är de dagarna färre nu. Jag hoppas att de försvinner. De är hemska.

Nästa vecka ser jag fram emot två vattengympapass. Och INGEN dag hemma i sängen.

Pöss!

tisdag 25 februari 2014

Apropå tanter

Och att jag uttryckte min fasa över enbart tanter i omklädningsrummet igår.
Jag skulle nog ha tittat mig i spegeln.
Det VAR bara tanter i omklädningsrummet igår och JAG ÄR EN AV DEM!!!!
*HAHAHAHA*

Jag är INTE nöjd med tantskapet. Medelålders, okej. Tant, NEJ!
Jag tror det är kroppsformen som gör't. Den där kroppsformen som jag för läääänge sedan lovade mig själv att aldrig få/ha. Tjockast på mitten med pinniga ben. Till och med älsklingsmannen kommenterade just det i helgen. DET var INTE kul! Om än sant... Han brukar inte säga saker om min vikt eller kroppshydda, om det inte är positivt. *suck* Och nej, han var inte alls elak, jag fick helt enkelt svar i ett samtal vi hade, så jag får ju skylla mig själv om jag nu inte ville veta sanningen. *s*

Medelåldern har tagit sin plats på riktigt, men f-n om jag tänker låta den äta upp mig! :D

Ha en finfin dag! Och akta er för alla utländska pollen som ramlar ner över Svea rike för tillfället. *snorig*

måndag 24 februari 2014

Vattengympa

Eller Aqua som det så tjusigt heter när man tränar på Sats... ;)

JAG GJORDE DET!!!

Jag var sååååå nära att avboka klassen. Som vanligt. Som jag har gjort varje vecka i nästan ett år nu.
Men, jag gjorde "misstaget" att berätta för mina medarbetare att jag hade bokat passet, se'n var det bara att gå.

Jag har även gjort "misstaget" att berätta att jag viktväktar nu. BRA misstag! Båda två! För tänk vad lätt det är att ge upp när ingen annan vet. Och hur svårt det blir att "fuska" när man har berättat om sina mål.

Nu pratar jag öppet om mina mål att komma igång med må-bra-träningen, gå ner i vikt och bli frisk.

Men, tillbaka till vattnet.
Jag var lite rädd för att det skulle bli tantgympa. Ni får säkert samma bilder som jag (och mina arbetskamrater) när ni tänker på vattengympa.
Jag hoppades annorlunda, men befarade det värsta. Jag hoppades därför att jag en gång för länge sedan hade förmånen att gå på grymt BRA och inspirerande vattengympa. Jag tränade tre ggr/vecka bara för att det var så rolig träning.

I omklädningsrummet fanns bara... *trumvirvel*... TANTER! (Fast det kom lite tngre förmågor väl nere i bassängen.)
Mina farhågor besannades inte. Det var grymt bra träning, om än något enformig. Passade mig ändå väldigt bra med tanke på att det är mitt första ordentliga träningspass sedan i februari förra året.

Det här gör jag igen.

Just nu håller jag dock mest tummarna för att jag bryter trenden och inte vaknar upp sjuk imorgon. Ont kommer det att göra. Överallt. Det förväntar jag mig. Det är okej, så länge jag inte känner mig sjuk.

Och 4,3 kg minus på vågen på 4 veckor är resultatet av matkontrollen. Helt okej det också måste jag säga.

Ha en finfin kväll

lördag 15 februari 2014

Raw food-tårta

Jag har varit nyfiken på raw foodtrenden ett tag, men liksom inte riktigt hittat något recept som har gjort mig sugen att göra mig besväret. Ja, jag antar att raw food är ganska enkelt om man tänker råa geönsaker och oprocessad frukt etc, men nu tänker jag att det handlar om att ta det ett steg längre och "laga" saker.

Jag har tänkt att det borde vara ganska enkelt att göra min egen mandelmjölk istf att köpa dyr sojamjölk i literförpackningar, som jag sedan bara använder hälften av innan den inte är användbar längre. Och Renée Voltaires underbara frökex, de borde jag ju kunna fixa enkelt. Hon har ju till och med lagt ut receptet på sin hemsida! (Plus att de nu görs jättetjocka av någon anledning, så de är inte värda pengarna i mitt tycke.)

Zucchinitagliatelle och rödbetsnudlar både ser gott ut och låter gott. Vetegräset som morsan odöade och gjorde gröna drinkar av på 80-talet, det låter jag å andra sidan bli. ;)

Så hittade jag ett recept som jag MÅSTE prova!!! På en raw-food chocolate cake! När jag läser receptet vill jag ÄTA!!! Och när jag ser bilden vill jag ÄTA!!! *haha*

Jag köpte alla ingredienserna idag. :) Färska dadlar, OMG vad gott det är! (Nä, jag har inte lagat den än, bara smakat dadlarna.)

Jag gjorde en liten uträkning , så den som är Viktväktare kan välja om det är värt det. *haha*
Baserat på 50/50 sötmandel och cashewnötter, ger hela tårtan 73 pp.
Om man räknar på att receptet ger 8 bitar = 9 pp/bit
Kanske blir det 10 bitar? = 7,5 pp/bit
Jag vet nu inte hur stor tårtan blir, men jag rapporterar när den är testad. Hinner någon före, tala gärna om hur många som delar på den. Eller om du åt hela själv! *haha* (det ingår 3 avokados, 4 bananer, 6 msk kokosolja och en del annat... *s*)

Raw-food chocolate cake recipe

(Recptet är hämtat från Ida Wargs träningsblogg, men hon har "stulit" det från annat håll.)

fredag 14 februari 2014

Alla hjärtans dag idag

Jag har en påse med geléhjärtan stående i hallen. De ska serveras med lite bubbel till eftermiddagsfikat idag. För att fira alla hjärtans dag.

Fast...

...jag skulle hellre sitta kvar i soffan och stoppa i mig ALLA SJÄLV!!!

En så'n dag är det idag.

Ha en finfin alla hjärtans dag alla. :)


torsdag 13 februari 2014

Sallad och bakelser

Jahapp, här sitter jag. Veckan före (vad jag tror) mens, fullmåne och allt vad det innebär av sötsug och sömnlöshet.
Äter sallad.
Och kollar på Leila bakar.
Bakelser.
Jag har iaf lyxat till det med lite fetaost. ;P

Ha de'!

onsdag 12 februari 2014

Twar

Det KAN vara orsaken till att jag har varit så förbannat trött så förbannat länge och blivit sjuk, sjukare, varje gång jag har ansträngt kroppen genom att träna. Det KAN vara orsaken till att jag har varit så infektionskänslig och att jag har blivit så jäkla allergisk "plötsligt". Att bihålorna är igengrodda dygnet runt, året runt och att jag sover i tretimmarsintervaller så att jag är ännu tröttare när jag vaknar än när jag gick och lade mig. Och oförklarliga inflammationer, med helt överdrivna proportioner. Hälsenan, ytterörat som börjar blöda, jättesåret med varig infektion i näsan, bölden i naveln, you name it.

Det är trots allt tröttheten som varit skrämmande lik en djup depression som är värst.

Det KAN vara TWAR som är boven.
Provsvaren visar nämligen att jag har släpat på en TWAR-infektion, men den är inte aktiv just nu.

Många människor bär på TWAR-antikroppar, den där jäkla bakterien finns överallt och smittar rätt enkelt om jag fattat rätt. Det är inte så många som blir sjuka. Och jag greppar efter halmstrån.
Det ÄR dock det enda provsvaret av alla "miljoner" prover som har tagits, som ger någon förklaring. Hormoner, kortisol, sköldkörtel, binjurar, vitaminer, allt har visat att jag mår prima. Utom allergiproverna som visar att jag är superallergisk mot allt. Men det har jag ju sett som ett symtom. Jag har ENVISATS med att det inte bara kan bli så där, det måste BERO på något, har jag nöstan SKRIKIT till läkarna. Speciellt min stackars husläkare. Hon är fantastisk. För vad jag än har kommit med för förslag, har hon skickat mig på provtagning. Trots att hon hela tiden har varit övertygad om att stress har gjort mig sjuk. Och skör, som hon kallar det. ;)

Så var det någon jag pratade med som nämnde TWAR. Dumheter, tänkte jag. Och så började jag fundera, läste på nätet, hittade mina symtom. Inte bara ett par här och där som de andra sjukdomsbeskrivningarna som jag fått ta prover för. Utan ALLA!

Provsvaret kom idag. Jag har alltså haft en TWAR-infektion, men ingen vet när eller hur länge. Och att jag just nu har förhöjda värden av vita blodkroppar som ska följas upp om någon månad.

Jag greppar efter halmstrån här. Men, det skulle vara skönt att få en förklaring och kanske en känsla av hopp. Att det kommer att ordna sig. Även om det kommer att ta tid. Om det är TWAR som är boven, så FÅR det ta tid! Då vet jag ju att jag kommer att bli frisk och stark igen. Som sommaren 2011.

JAG LÄNGTAR DIT!

Om en månad får jag se. Jag har hopp. Ibland är det bara skönt att få sätta en etikett på skiten. Om den etiketten är TWAR, är livet ganska bra trots allt, för det finns ju något att SKYLLA PÅ! *haha*

Pöss på er! Fullmåne på g och här väntar sömnlöshet = jobba halva eller kanske till och med hela natten! ;)

tisdag 11 februari 2014

Dum som jag var...

... så frågade jag när vi skulle starta. ;P
Fast jag skojar bara när jag säger att det var dumt, det är ju JÄTTEBRA att vi kör igång.
Så, lördag om två veckor ska vi köra fysprov.
Jag bävar.
Kondition, styrka, vikt, centimetrar och fettprocent ska testas, så vi kan dokumentera vad som händer när jag följer kost- och träningsschemat.
Som om det inte skulle märkas? *haha*

Men, skämt åsido. Det är hemskt. Å ena sidan. Jättebra å andra. För de veckorna när vågen står still, då är det bra att kunna luta sig mot ev uppföljning som visar att jag blivit tajtare. Förhoppningsvis.

Jag är lite rädd att jag ska hamna i samma dumheter som jag brukar. Tränar som f-n och går ner och mår bra. Ett tag. Se'n släpper jag allt och blir samma slappa och slöa tjockis igen, med allt det innebär av dåligt humör, dålig hälsa, ont i kroppen etc.

Fast, jag hoppas att det här viktväkteriet och ändringen i inställning till mitt liv med mat, ska hjälpa. Och framförallt hålla i sig.

Det ÄR ett rent h-e att få ordning på medelålderskroppen. Den är jäkla envis och motsträvig.

Jag SKA VINNA!!!

Vad kroppen inte har fattat, är att det är WIN-WIN här. Det kanske den gör så småningom. Fattar alltså. Och så blir den mer samarbetsvillig? Who knows?

Heja medelålderskroppen!
Ha en finfin dag.

onsdag 5 februari 2014

Volangerna är i vägen!

Allvarligt!
Jag är för fet för att kunna träna ordentligt!
Magen tar emot när jag ska köra benpress. Det är helt j-a otroligt hemskt!!!
Så är det, nu.
Så ska det inte vara. Snart.
Eller iaf efter sommaren.
Skynda långsamt är mitt mantra.
Den här förändringen är en mental resa.
Jag kan inte leva på quick fixes lämgre.
Men magen är likväl I VÄGEN!!!!
Fluffet, volangerna, whatever. BORT!

Ha en finfin dag. Själv ligger jag fortfarande och snorar i soffan. ;)

Trasig eller sjuk

Min track record vad gäller träning är inte lysande just nu.
Varenda gång jag går till gymet går jag antingen sönder eller blir sjuk/förkyld.
Jag gick i lördags, bihålorna bangade direkt och nu har jag varit hemma från jobbet i två dagar med huvudvärken från helvetet.
Det har varit allt från söndersliten bukmuskulatur och inflammerade hälsenor till blödande öron och förkylningar.
Idag gick jag till doktorn. Igen. Och talade om att det här med att återerövra min kropp inte går så bra. Den är inte så samarbetsvillig.
Vi kom överens om att ta om alla prover, för att se om det var något på gång. Vi kom också överens om att det vore skönt att hitta något annat att skylla på. Något som inte hette ålder eller vikt. ;)

Jag tänkte gå till gymet igen på fredag och göra ett nytt försök. Eventuellt... Ska vi gissa på någon riktigt vass åkomma jag kan få den här gången? *haha*

Och bara så att ni vet, JAG TAR DET LUGNT! Verkligen. Jag skulle fatta om kroppen föll i bitar om jag försökte mig på träningsnivån från 2011, men jag är i starta-långsamt-och-försiktigt-läge. ENORMT långsamt och försiktigt. Nästan larvigt faktiskt.

Och läkaren kallar mig skör. 

Say WHAT???

Jag vill minsann inte vara skör! Amazon! Inte skör.

Nåja, jag får nog vänta med amazonliknelserna. Prover imorgon.
Nästa vecka börjar livet med en elak PT hängande över mig. ;) Vi börjar med att köra konditions- och styrketester för att ha något att jämföra med. Skoj.
Eller inte.

Skör! Hör ni det!!! *asgarv*

Ha en finfin natt, nu är det sovdags. :)

tisdag 4 februari 2014

Omvända dagen

Vaknade 05.58 och var HUNGRIG!!!
Så hungrig att lunchlådan åkte in i mikron. Japp.
Gick och lade mig igen, sov till 10 och nu har jag just ätit den planerade frukosten. *haha*

Jag är hemma sjuk, krånglande bihålor. Igen. Men nu tror jag att jag har sovit bort det och kan återgå till jobb. Hjärnan fungerar förhoppningsvis igen och jag kan återuppta det försiktiga intåget i gymet.
Igen.

Hälsenan håller, men det är alltid nå't jäkla litet skit varje gång jag har försökt.
Jag ger mig dock ICKE!
Sakta men säkert ska jag tillbaka till att gilla gymet. Gilla rörelse. Gilla träning.

Det är lite si och så med motivationen och av någon anledning klarar jag inte att hitta en lagom balans där jag gör alla tre viktiga saker lagom eller tillräckligt bra: träning, mat, jobb.

Trägen vinner?

En sak är iaf jättebra! Just nu håller sig medelålderssvettningarna i bakgrunden, även om jag ör ganska varm generellt sett. Jag misstänker att dålig kost och taskig psykisk hälsa inte underlättar. *doooh*

Det ÄR dock så att medelålderskroppen inte är ett endaste dugg samarbetsvillig. Gnällig skulle jag vilja säga faktiskt. Om jag nu har någon talan?


:D

H en finfin dag tycker jag!

söndag 2 februari 2014

Jag är en viktväktare

Innan jag drog iväg på tjänsteresa bestämde jag mig för att gå med i Viktväktarna när jag kom hem.
Igen!
Fast det var nog 5 år sedan sist.

2 dagar innan hemfärd slog jag till. Jag låg där på hotellrummet och slösurfade och tänkte: "Vaf-n ska jag vänta för?"
Visst, det skulle dröja 3 dagar innan jag skulle vara hemma och kunna styra ätandet ordentligt, men samtidigt kände jag att det var ett bra sätt att dels ha koll på hur mycket skit jag faktiskt stoppar I mig och samtidigt kanske sätta lite stopp när jag ser allt nedskrivet.

Så, jag körde. Och kör.
Första veckan blev ju ingen succé, men jag garanterar att den blev BRA mycket bättre än den hade blivit utan matdagboken.

Jag behöver framförhållning, styrning, kontroll för att inte äta hejdlöst och maniskt. Så är det bara. Jag äter när jag har tråkigt och jag äter snabba kolhydrater när jag är hungrig och inte har något färdigt och planerat.

Jag har varit med i Viktväktarna förr. Och inte lyckats. Varför tror jag att jag ska lyckas den här gången?!?

Det är fel att säga att jag inte har lyckats. Faktiskt. För jag HAR gått ner i vikt. Och mått bra. Det jag INTE har lyckats med, någon diet, med någon diet, är att hålla kvar mig själv på den braiga nivån. Inte lyckats göra det till min livsstil.
Jag har alltid tänkt att jag klarar det här själv, den sista biten, nästan i mål. Det var ju likadant när jag var med i Fitnessfighten 2011. Jag var nästan där! 3 kg på vågen och jag mådde FANTASTISKT! (Även om kroppen var lite sliten).
Så skulle jag omvandla det där till vardag. Krasch.

Så, skillnaderna nu är två.
Främst min inställning, jag är inte med i Viktväktarna. Från och med nu ÄR jag viktväktare! Det här måste bli min livsstil. Att tänka efter, planera och göra kloka val samtidigt som jag lär mig gränser.
Dessutom tänker jag skaffa hjälp för att gå i mål, men viktigast för att STANNA i mål! Så, jag är onlinemedlem nu, ålanerar att bli mötesmedlem när det börjar gå trögt och sedan förbli medlem. Tvärtemot förra ggn. Och ggn innan det. Du fattar...

Fitnessfighten vill jag göra igen! Jäklar vad mycket bra saker de 30 dagarna gjorde med min fysik. Vill igen! Och planerar att göra i juni. Om kroppen håller.
Jag går långsamt fram nu, sakta men säkert vaknar jag till liv. Shit vad tungt det är dock.

Jag är viktväktare och nu ligger fokus på att må bra och skaffa koll.

Pöss