måndag 27 oktober 2014

Jag flyttar

Sakta men säkert flyttar jag till egen sajt. Egen adress.
Det är inte på långa vägar färdigt, jag har liksom inte tid att boa och dekorera just nu. Ffa inte tid att lära mig allt jag behöver kunna för att det ska bli bra och rätt och snyggt etc.

Men, jag är på väg. Tar lite i taget.
Jag kommer att dela bloggen med min systerdotter, Amanda, så mitt bloggande är bara en av kategorierna på sajten, som har fått Amandas bloggtitel som namn. Iaf initialt.

Mig hittar ni under kategori "Veronica - medelålders och tjockast på mitten"

Adressen är www.eade.se, i Wordpressappen hittar du mig/oss under namnet "Med fokus på puls"

Jag säger till när jag har flyttat för gott. :)

söndag 26 oktober 2014

Hälsenetjafs

Det har varit många steg framåt med hälsenan nu, trots att jag har varit lite halvdålig på rehabträningen här och där och då och då. 

Men, mitt tålamod tog slut i veckan och jag provade en träningsform som jag inte alls borde ha provat. Eller, jag hade visst kunnat köra, om jag bara hade låtit bli att göra de blandade småskutt som ingick i uppvärmningen. Om jag liksom bara hade stannat med fötterna på golvet, hade jag helt säkert varken haft ont eller blivit svagare.

Jag är tillbaka på stadiet halt och kan inte ens göra tio enbenslyft med kroppsvikt. Och planen var 20 lyft med 10 kg extravikt. Nu ligger jag ca 3-4 veckor efter plan.

För att jag är dum. Otålig. Envis.

*suck*

Om 10 veckor ska jag vara startklar. Om 10 veckor ska jag kunna jogga lätt. Imorgon ska jag träffa naprapat-Josefine. 
Jag tror att hon inte kommer att bli så där jätteglad. Men, jag får skylla mig själv.

Tillbaks till ritbordet typ.

Sur är jag. Ont gör det. Konsekvenser har dumheten. Var klok med dina krämpor. Jag håller på att läka 20 år av hälseneskador, det tar tid. Jag har tid, men lite dåligt med tålamod. Tydligen.

måndag 20 oktober 2014

GÖR! BARA GÖR'T!

Jag menar, hur svårt kan det VA'?!?
Att göra enligt plan.
Enligt MIN plan!

Jag har ju tydliga mål.
Jag tror att jag vet vad jag behöver göra för att uppfylla de målen.
Men, sinnesstämningen när målen bestämdes är liksom inte densamma idag.
Spelar det någon roll?
Japp.
Borde det spela någon roll? Njae... Eller?

Det handlar ju om mig. Och vad jag tycker att jag är värd. Men, också om att vara realistisk. Det är en sak att revidera planen för att anpassa målen efter kroppens status och ha realistiska förväntningar. Det är en annan att ge ipp, skita i det, lägga av, lägga ner.

Jag har jättesvårt att hitta motivation nog. Jag tror fortfarande att mina mål är rwalistiska, även om hälsenan spökar och jag har svårt att ta mig iväg till gymet (eller något annat träningspass alls) som planerat. Allt känns bättre med lite mindre, lite enklare just nu.

Om jag ändrar planen? Så att jag klarar av att följa den. Ett par veckor utan måsten. Bara träna för kul, inte med målen som primära anledning eller någon anledning alls faktiskt?!? 

Jag trot att det måste bli min reviderade plan. Ge knoppen en chans att bli glad.
För träningen GÖR mig ju GLAD! Efteråt! Men, jag vill ju känna mig glad även när jag GÅR DIT!

Så, nu vänder jag upp och ner på veckans plan och lägger upp en annan plan. En som jag kan följa den här veckan. Den som innehåller det jag har LUST att göra!

Jag ser fram emot promenader, plask i bassängen och ett eller annat pilatespass. Kanske en tur med cykeln i höstrusket? Vem vet vad som händer? Det enda som INTE får hända är att jag blir kvar i soffan.

<3


söndag 19 oktober 2014

Latmasken vinner

Just nu har jag en jättestor latmask i kroppen.
Jag tror att den kallas Höst och lever på regn, kyla och stress.
Den växer sig iaf större och starkare med de faktorerna på plats.

Igår vann den. Det blev en dag i sängen.
Med choklad.

Träningsvärken i benen, efter onsdagens benpass + 55 min spinningintervall, hade nästan lugnat sig och jag ställde in 90-minuterspasset för att köra i gymet istället, men... som sagt. Latmasken vann.

Jag behöver verkligen ett träningsprogram/-schema att följa. Ett som jag litar på ger mig den kondition, styrka och spänst jag strävar efter. Som kan lotsa mig genom faserna jag har framför mig. Som innehåller simning, cykling, löpning och styrka i rätt doser, på rätt sätt.
Alltså ett som jag inte har utformat sjölv.
För mig litar jag inte på. *haha*
Latmask.

lördag 18 oktober 2014

Kåt, glad och tacksam?

Inte jag inte! 

-MEDELÅLDERS! *haha*
För idag fick jag svaret på frågan jag inte har ställt mig förrän nu, varför jag har varit så arg, svullen, pilsk och sötsugen.

Mens. 

Vid helt fel tidpumkt.
Eller oväntat.
För kroppen, medelålderskroppen, den gör ju som den vill.

Och vips, är 1 kg borta.

Mysterierna haglar. ;)

Pöss

torsdag 16 oktober 2014

Guapa!

Lite förvånad blev jag idag, på väg tillbaka till kontoret efter lunch, när jag blev stoppad av en äldre herre, ganska liten och senig. Han satte fram armarna och utropade: "GUAPA!"

Han såg så glad ut, det måste ha varit något positivt, sade mitt sällskap.
Jag fattade ingenting, men insåg att jag var väldigt stel i mitt bemötande av mannen. Jag liksom bara gick vidare, det är inte jag, jag brukar ju vara glad och spontan och bubbla och prata med folk på stan.

Jag blev ledsen över mitt jag och det faktum att jag bar ignorerade den glade mannen.

Speciellt när jag nu har kollat upp vad guapa betyder. ❤️


tisdag 14 oktober 2014

Crawlkurs del 1 över

Jepp, nybörjarkursen är härmed avslutad.

Christian, simcoach, han med de galet snygga (vältränade) benen ni vet... Han har haft en ängels tålamod, tjatat på oss och serverat svar på våra frågor och feedback på våra övningsförsök med en lagom dos sarkasm. *s*

Jag, som trodde att jag aldrig skulle lära mig crawla för 7 veckor sedan, fick två tummar upp av ledaren mot slutet av sista simningen idag. Gissa om jag blev stolt!
Det spelar tydligen ingen roll att jag är 49 år, bekräftelse på att jag gör rätt känns härligt! :)



Så, när jag lyssnar på Christian, slappnar av, sträcker ut, andas med rätt tajming och låter farten och huvudet skapa den där gropen i vattnet som gör det lättare att andas, då är det plötsligt rätt ROLIGT att crawla. För det som händer är att det inte känns som att jag tar i, men det går ändå fortare än när jag försöker så att jag blir helt blå i ansiktet.

25 meter var målet. 25 meter kan jag crawla, med rätt teknik, oftast.
Nu ska jag fortsätta öva och nästa vecka börjar fortsättningskurs 1.
Jajamensan, 8 veckor till i bassängen.
Fast nu på torsdagkvällar, med start 20.20.
Jag behöver iaf inte stressa hem från jobbet för att hinna. ;)

måndag 13 oktober 2014

Fjällturen 2015

För den som inte redan är helt och fullt övertygad om att jag har blivit skvatt galen (inte bara halvgalen), här kommer Fjällturen 58 km motion.

http://www.fjallturen.se/vara-lopp/58-km-motion/


Jag har inte anmält mig än. Men, jag antar att jag blir tvungen. Snart. Den ingår nämligen i en väldigt orättvis deal. Jag fick ned mig en polare på Lidingöloppet MTB mot att jag hänger med på det här mördarloppet.

Bara att bita i det sura.

Fast just här och nu, på väg hem från naprapaten som stoppat nålar i min vänstra vad och hälsena, känns det inte som att jag någonsin borde träna ever again!!! *hahaha*

Toaockupanten

Det är inte lätt att vara sambo.
Jag undrar hur han tänker när han ockuperar toaletten när jag är stressad och ska till jobbet och han är ledig och har hur mycket tid som helst?!?
Jag erkänner att det fanns små, små tankar om mord.
Morgnar är inte min bästa tid på dygnet.
Kan han ha missat det?

Hur svårt kan det vara att anlita en PT?

Jag bara undrar.
I juli kontaktade jag en som är inriktad på triathlon, för jag vill träna tillsammans med och få träningsprogram komponerade av en PT som förstår hur man får ihop tre grenar i en normal arbetsvecka. Inget svar. Inte ett knyst. Trots att företaget har ett kontaktformulär och jag använde det.
Jag är troligen inte en intressant kund. Nybörjarmotionär.
Men svara det då! 

Jag tog kontakt med min favvo-PT från 2011, beskrev situationen, fick svar att han gärna tränade tillsammans med mig (och kanske till och med kunde tänkas köra ett triathlon med mig) och att jag skulle ge honom förslag på datum och tider jag kunde ses så vi kunde göra en evaluering. Jag svarade. Se'n, knäpptyst.

I slutet av augusti blev jag medlem på Sats igen. Nytt koncept, PT Start, innebär att man får 2x45 min med PT i välkomstpaketet. PT:n ska kontakta mig enligt systemet, men jag varnades att systemet var nytt och att det kunde strula, så om jag inte har hört något efter 2 veckor gick det bra att säga till i receptionwn så skulle det ordna sig. Efter 5 veckor sade jag till i receptionen. Efter 1 vecka till har jag ff inte hört ifrån någon PT.

Hur svårt kan det va'?!?

Eller är det ett tecken?

Jag kanske borde ligga i soffan och äta praliner istället... ;)

söndag 12 oktober 2014

Halvmaraton i april 2015?

Folk i min omgivning verkar inte ha fattat hur dödligt tråkigt jag tycker det är att springa. Varför skulle jag vilja springa i över två mil liksom? Det KUNDE ju motivera mig att träna så att jag blir snabb och blir av med eländet på kort tid, men jag förstår liksom inte ens vitsen med att BÖRJA! 

En vän har nu föreslagit att vi ska springa Women's health halvmaraton i april nästa år. Jag som inte ens kan springa till bussen idag. (Hälsenan har ff löpförbud)

http://www.whhm.se

Min första tanke var, nej.
Min andra tanke var också nej.
Så var jag tvungen att gå in på loppets hemsida och kolla vad det är för något jippo. Ett tjejlopp. Inte ett tjejlopp till tänkte jag då.

Se'n läste jag lite på hemsidan (min dumma jävel) och hittade deras träningsservice, som drar igång redan 26 oktober i år, men sedan stod det att man ska klara milen på 70 min för att klara av träningen. Jag slapp.
Fast läste man vidare, heeeela vägen mot slutet, står det att de har rehabhjälpbför skadade löpare, träningspass som är anpassade för att hjälpa till att komma igen.
Vilken tur att jag inte är löpare.
*haha*

http://www.tsmrunning.se/start/content.cfm?Sec_ID=5034

Så, här sitter jag nu och funderar på om jag inte ska anta utmaningen ändå...

Fast jag ska cykla 6 mil på mtb helgen efter och är inte så säker på att en halvmara är den ultimata uppladdningen.

Men, om jag nu skulle bli lite, lite dummare i huvudet de närmaste dagarna; är det någon som hänger på?

lördag 11 oktober 2014

I spinningsalen!

Som sagt, jag klev upp ur sängen imorse och tog mig till gymet för ett spinningpass. Det var tungt, jag har ingen lust att träna just nu. Men, jag ska hitta motivationen igen. Jag har en del att träna för, liksom. *haha*

90 minuter. Pulsintervall. Så här såg det ut:


Och pulsprofilen:


Topparna ligger mellan 90 och 93 % av maxpuls, i intervallen var det kanske 30 s varje tillfälle, men i avslutande stigningen låg jag på 90+ i 5 minuter. Hyfsat jobbigt faktiskt. 💦 Jag är lika glad varje gång jag genomför de här långpassen. 

14 kg till målvikt. Det krävs en del tröning för det, fast i ärlighetens namn hänger just vikten mer på valet av det jag stoppar in i kakhålet. Både vad, när och hur mycket.

När vi pratar träning är det så här det är tänkt:
Från och med nu och fram till nyår - fortsätta bygga kondition, styrka och rörlighet och förbereda kroppen för triathlonträningen efter nyår.

Stärka hälsenan så att den klarar löpträning från och med januari 2015.

Jobba bort obalansen i högersidan, så att jag slipper bråka med mina triggerpunkter, det gör förbannat ont!

Hitta en PT som kan hjälpa mig hela vägen.

2015
Januari - börja träningen med fokus på triathlongrenarna (simma, cykla, springa)

Mars - Playitas med bloggflikkorna (du!) då ska jag ha nått målvikt!

Maj - Lidingöloppet MTB

Juli - #%€$£ Fjällturen

Augusti - Stockholm Vattenfall Triathlon, sprintdistans

Skärpning!

På flera plan. :)

Jag har hängt så mycket på Viktväktarnas forum det senaste halvåret och mer elller mindre varit nöjd med det. Jag har haft (och har ff) ett stort fokus på min viktminskning och det har liksom känts skönt att ha alla viktväktare som stöd i mina våndor.
Men, jag är glad att du är kvar och läser det jag lyckas klämma ur mig här på bloggen.

Jag lovar nu bättring.
Vikten har stått still sedan i juli = 3 månader. Noll motivation att välja bort godsaker, noll motivation att hetsa.
Nu är det dags att ta resterande kilon från medelålderskroppen. Om jag ska klara målvikt till februari och få gå coachutbildningen. Det är en bättring.

Nästa bättring är här. På bloggen. Fler inlägg. Fast det blir mer fokus på träning, hälsa och må bra med mig. Min resa. Mindre personlig censur.

Och så blir det bättring på träningsfronten! Mer målmedvetet, mindre slarv och hoppa över för att jag inte orkar eller har lust. Vem fan har lust jämt liksom? Det är sällan man mår såligt efteråt, så temat blir nu: Bara gör't!

Det gjorde jag imorse. Till slut. Fast sängen var varm och skön och jag gärna hade legat kvar. ;) Det blev ett 90-minuters intervallpass med pulsklocka. På spinningcykel.

Heja mig!

lördag 27 september 2014

Nattliga aktiviteter

Jag gick upp och åt inatt.
En hel rulle Center.
För att jag intr kunde sova.
För att jag hade tråkigt.
För att den fanns där.
Idag har jag dåligt samvete.
Och ont i magen.
Det första är det som gör mest ont.

fredag 26 september 2014

Tappad kontroll

Hej! Jag har inget liv!
Och ingen lust! 
Men jag försöker ändå. 

Jag går upp 1 kg och ner några hg och så håller jag på. Nu har jag 0,7 kg kvar till före-semestern-vikten och tror att jag är på banan igen.

Träningen går inte heller. Jobbet och personalen är prio ett just nu och jag får ständigt ställa in och prioritera om. Att ständigt prioritera bort mig själv känns inte så produktivt, men det resulterar i att jag glömmer bort att äta på dagarna och somnar svimfärdig på kvällen. 

En rätt ohälsosam viktminskning som konsekvens, som inte håller i längden.


Två veckor till... Se'n ska det här vara över...

torsdag 25 september 2014

Tigershopping

Jag kan berätta att det inte är billigt att ha shoppingkväll i Tigerbutiken. Men underbart är det! :D

onsdag 24 september 2014

Det finns hopp!!!

Jag missade crawlkursen förra veckan.
Jobb. *suck*
Och jag missade möjligheten att ta igen det missade kurstillfället.
Jobb. *dubbelsuck*

Så, igår var det crawlkurs igen.
Och jag hade inte hunnit att träna själva, heller!!!
Och, "de andra" hade fått börja träna på armtag vid det förra tillfället.
Jag som redan innan jag åkte iväg till simhallen hade ångest för att jag var så fruktansvärt kass förra gången och rädd för att vara allra, allra sämst nu när jag inte vare sig hade hunnit öva eller kunnat vara med, jag fick nästa hicka.

Så kom jag på mig själv och rätade på ryggen och sade: Veronica, du är på NYBÖRJARKURS! Även om DU tyckte att du höll på att dö drunkningsdöden vid förra kurstillfället och allt var svårt, så VET du att vi var FLER som inte fick ihop det. SÅ, marsch pannkaka, hopp i bassängen, lyssna på simläraren och fokusera på att göra.

BARA GÖR'T!!!

Och det gjorde jag.

För det visade sig att när jag väl fick lägga till armarna och inte tänkte så himla mycket och istället fokuserade på att göra alla rörelserna rätt, så gick det ju relativt BRA!!!

Men, allvarligt! Vad SVÅRT det är att crawla när man bara ska göra en sak i taget. Träna benspark. Träna andning. Träna armtag. Tänka på att armbågen ska upp, tummen ska vridas uppåt/inåt för att få en bra armbågsrörelse, hålla armen utefter samma spår hela vägen runt, andas i takt, andas med RÄTT TAJMING! hålla ner rumpan, sparka med benen, inte sparka med HELA benen, sträcka på tårna, låtsas att man sparkar boll i vattnet, titta neråt (inte framåt), andas ut, andas in (och inte svälja vatten)... *PUUH*

Och då har jag förstått att det finns MÅNGA, MÅNGA små detaljer som människan inte ens har börjat peta på ännu.

*trippelsuck*

Jag börjar fatta nu i alla fall och det är positivt.
Det är tre gånger kvar, jag har redan anmält mig till fortsättningskursen.
Det betyder att jag har tre gånger på mig att se till att kunna simma 25 meter crawl i ett svep och med rätt andning = utan att få kallsupar, vila eller dö på vägen.

Om jag fortsätter som jag gjorde igår, kommer det nog att lyckas. För vet du, om man andas med rätt tajming och vrider på huvudet med rätt teknik, får man plötsligt myyyyyyycket längre TID på sig att få IN luft i lungorna = man blir mycket mindre andfådd och kan simma rätt länge.
Så länge som man lyckas upprätthålla den goda tekniken, vill säga.
I mitt fall INTE en hel bassänglängd på 25 meter.
Än.

*asgarv*

MEN, jag är asnöjd med att jag bestämde mig för att sätta på mig den fula badmössan igår.
För, utan hår i munnen och i ögonen (och nej, inga tofsar hjälpte, håret smet!) var det väldigt mycket lättare att koncentrera sig på att just simma. Framför allt andas.

Så, ett tips till dig som har liiiite längre hår än kortkort, använd badmössa. Du vinner en hel drös koncentrationsförmåga på det.
Om du lyckas glömma bort hur ful du är förstås. (fast det var nå'n som sa' att det såg proffsigt ut,s å jag tog fasta på det istället och simmade på)

Prestige och fåfänga funkar inte för medelålders och tjockast på mitten-nybörjar-crawlare. Då lär vi oss ingenting. Punkt.


OBS! De stora, fula glasögonen är utbytta mot lite mindre, men i princip lika fula som dock passar mitt ansiktes storlek en aaaaningens bättre. ;) Badmössan är densamma dock. Pöss!

söndag 14 september 2014

Skogsmulle?

Sedan ett par månader har jag känt ett galet sug efter att paddla kajak.
Jag VET! Var kom det ifrån liksom?!?

Jag som starkt ogillar att vara ute i naturen, så där bara. Fast det är inte riktigt sant! Jag ÄLSKAR att vara ute i naturen om jag har något att göra när jag är där. Rida, cykla, paddla etc. Men jag har dåligt lokalsinne, dålig fantasi och förstår inte det där med att ge mig ut i skogen för att det är så fridfullt, det är fullt av mygg och spindlar och annat äckligt och jag är en aning bekväm. Okej?

Men paddla kajak. Det gjorde jag i tioårsåldern. I Brunnsviken. Tränade alltså. För jag kunde inte göra saker bara för att det var kul då heller, men det övar jag ju på nu. Nu när jag närmar mig de femtio.

För himmel vad mycket roligt man MISSAR när man inte kan slappna av och bara göra det. För att det ÄR just KUL!!!

Och nu är det en vän som har bjudit in mig till en myshelg, ja myshelg enligt honom alltså. Ett gäng trevliga människor som ska paddla ute vid Resarö, tälta, grilla, snacka skit. Och jag tvekar för att jag är väldigt tveksam till tältningen.

Samtidigt längtar jag ju!!! Jag VILL PADDLA!!! Och jag tror att jag har en liten, liten gnista som känner att den här helgen kommer att vara grymt härlig avkoppling.

Jag har bett om en utrustningslista, för att se vad jag behöver och kan låna ihop. Några saker behöver jag klart köpa, men det är ju dumt att gå all in skogsmulle och stressa plånboken och få ytterligare en utrustning som ligger i garaget och skräpar. ;)

Skämt åsido, jag ÄR smartare än så faktiskt. ;P

Paddla kajak. Med övernattning i tält. 27-28/9. Vem skulle tro att jag ens skulle tänka den tanken för typ 6 månader sedan?!?

söndag 7 september 2014

Vingelpella på vägarna

Jaha, idag kom min lilla, röda räser ut. Det var inte vackert. Ja, om man nu inte räknar cykeln, för den är vackrast. :) Men allvarligt, det är SVÅRT att cykla på den där lilla saken med de smalaste hjulen. De är ju ungefär lika tjocka som min tumme och har en anläggningsyta mot asfalten som är typ 2x5 mm. (Jag överdriver säkert, men du fattar grejen va?)

Och om jag sitter upprätt och känner mig någorlunda stabil, når jag inte bromsen. Och ligger jag ner så att jag når bromsen lätt och snabbt, då har jag vingelfaktor x 10.

Mag- och ryggmuskler, har du hört talas om dem? Jag har så'na, men de räcker inte till att stabilisera en liten räsercykel inte.

Och växlarna. Vi ska inte ens gå in på dem! Eller, jo det ska vi! Man KAN ju tro att det är ungefär samma sak att växla en mountainbike och en landsvägsräser, men icke det.  Mountainbiken har 30 växlar, 3x10, rätt enkla att hitta rätt för utmaningen, men den här lilla röda saken jag cyklade på idag. Puh!!! 20 växlar, 2x10 med en helt annan utväxling än skogscykelns. SVÅRT!!!

Men, skam den som ger sig. Jag var ute i en timme idag, vimsade pmkring lite, var lite rädd, blev lite kaxig, trampade tungt, trampade lätt, fick vända och leta väg, hittade cykelväg och vinglade vid rödljus. Jag KOM IHÅG att klocka ur fötterna!!! Men det är jag livrädd för att glömma när jag cyklar landsväg, så det blir till att öva, öva, öva. *pust*

Benen var trötta efter gårdagens intervaller, så det blev 17 km på 50 minuter med moderat ansträngning (ca 70-75 % av maxpuls som högst) och det var målet. Ca en timme ut och rulla för att få en känsla för cykeln.

Nu har jag svamlat klart om min cykeltur. Förutom att jag undrar om det tar lång tid att bli av med vinglandet? Och så undrar jag om benen någonsin slutar att kännas trötta när man cyklar? Det spelar liksom ingen roll om jag har vilat eller kört ett hårt pass innan, benen känns som brinnande stockar hela tiden. Irriterande.

Nu, vila. Ikväll kommer älskade, underbara galenmannen hem från sin grabbresa till Köln. Längtar faktiskt. Puss!!!

lördag 6 september 2014

Ha! Jag överlevde!

90 min spinning puls, med tre pulstoppar varav en med tre intervallomgångar. Jag överlevde. Jag mår till och med BRA!

Tjohooo! Det måste vara endorfiner, för efter ca 65 minuter började jag LE! Fast det rann svett från huvudet och benen brann.

Vilken underbar känsla. Att orka.

Jag önskar alla den känslan, för när man har varit i riktigt dålig form tror man att det är omöjligt att må bra när man tränar hårt.

Det går. Men det handlar om att skynda långsamt, vara envis och härda ut när det känns tungt. Nästan alltid känns det skönt om man har tränat fast man inte har haft lust? Det är en bra idé att försöka samla på den känslan av må bra, till de dagarna när man känner extra lite lust att gå till gymet, ut och gå eller vad det är som du har bestämt att du ska göra. Vi mår ju bra av att röra oss och ibland är det bra att utmana oss lite. Kroppen är en lat maskin och vänjer sig vid ansträngningsnivån.

I februari, när jag började träna, kunde jag inte ens tänka 90 minuter i sträck på enspinningcykel . 30 minuter var nog. Precis innan sommaren tog jag ju steget till 55 minuter. Och pulspass/intervall. Nu, 90 minuter. Puls/intervall.

Bara så att du vet, så är jag faktiskt stolt över mig själv. Inte bara för att jag gjorde det och orkade, men också för att jag tränade mer än 60 min. Jag har haft en psykologisk tröskel där, vid 60 min, efter det har jag tyckt att all träning är tråkig.

Jag inser ju att, om jag nu ska lyckas köra fler långlopp på cykel, vara nöjd med min prestation och kanske, kanske, ställa upp i ett kortdistans triathlon nästa år, då måste jag börja vänja kroppen vid ansträngning under längre tid än 60 minuter.
Så, ett steg är taget.

Schysst början på lördagen.

Se'n, att jag tappade ner garagenyckeln i hisschaktet och totalt tappade lusten att prova min lilla landsvägscykel idag, det är en annan historia.

Pöss!

fredag 5 september 2014

Viktväktarcoach

Nu har jag gjort det.
Ansökt.
Eller rättare sagt varit på ett informationsmöte, träffat regionchefen och bestämt ett datum för att gå första utbildningssteget. Jag ska få alla underlag nästa vecka, så jag kan göra intervjun och fylla i alla uppgifter.

Så, nu måste jag nå målvikt 31/1-15.

För 20/2-15 börjar utbildningen.

Nu jävlar! :D

TBE-vaccination

Hade inte en tanke på fästingar eller TBE förrän ett par arbetskamrater påpekade att jag minsann också är ute i skogen numera! Men jag cyklar ju bara? Ja, och ligger ner då och då, tror du inte attdu  kan få fästingar då???

Det var bara att bita ihop, boka tid för vaccination och inse att jag har blivit en i riskzonen. *hehe*

Vaccinerade första dosen igår. Idag har jag varit hemma med feber. Är jag förvånad?
Det är bara barn som får feber som reaktion på vaccin mot TBE. Det står på 1177.se.
Det kan ju vara en slump. Vi får se om en månad när jag tar dos två.

Pöss

Jag har glömt att presentera min nya kompis!

I garaget står ju en ny leksak! Den kom in i familjen lite tidigare än tänkt, men priset var så bra att jag helt enkelt var "tvungen" att slå till. Jag var faktiskt ute letade, om än inte så aktivt eller desperat, eftersom hösten innebär rea och jag tänkte att ett bra pris och stå hela vintern och vänta var bättre än att vänta till i vår och köpa jättedyrt. Som jag brukar... Typ. *haha*

Här är hon:



Inte testad än, mer än en kort, vinglig runda. Liiite annorlunda att cykla på än min stadiga mtb. *haha* Imorgon ska vi ut en runda för att se om det går att få lite fart på tanten. Scary!

Jag är lite kär i den här cykeln faktiskt, för den är så snygg!!! Jag gillar min mtb också, men den tilltalar mig inte rent estetiskt. Den behöver bytas ut bara för det, men med tanke på pengarna får den ändå hänga med ett tag. Den andra lilla go'biten fick jag för ungefär halva ordinarie pris. Det gillar jag. Också.

Nu ska jag bara få ordning på den där förbannade hälsenan och se till att kroppen är i skick att åla sig in i en våtdräkt, så är det dags att börja förberedelserna för nästa års utmaningar. :) Det börjar 2/5-15. Åtminstone den första fysiska utmaningen.

Det här med att crawla - för dig som undrar

Jag har förstått att det är väldigt olika på upplägg på kursen, beroende på vem du får som lärare. Och det är klart, alla är ju olika och har lite olika metodik. Plus är lite olika som pedagoger. Antar jag. ;)
Men, om jag fattat rätt, är nybörjarkursens mål detsamma oavsett; att kunna crawla 25 meter med rätt teknik och med rätt andning, så du inte känner dig halvdöd och nära drunkning när du når andra sidan bassängen. (Min tolkning.)

Vår simlärare, Christian, börjar med benen. Vi har kört benspark i två lektioner á 45 minuter. Simplatta för armarna och benspark på rygg och på mage. Kan verka enkelt, men icke. Framförallt är det rätt jobbigt. Speciellt när jag kom på att det gick mycket lättare att ha rätt teknik när jag sparkade snabbare, men då blev det också JOBBIGARE!!! *haha*

Om man simmar hela tiden, så mycket man bara orkar öva fram och tillbaka, fram och tillbaka, blir det rätt många bassänglängder och benen blir trötta. Med lite övning mellan lektionstillfällena går det lättare och lättare, så länge du kommer ihåg lärarens tips och råd. Det där med att ha lite tempo på sparkarna hade jag inte hört, men nu fattar jag med.

Christian tror att vi kommer att få lägga till armtekniken gång 5 ca. Nu tränar vi på benen, nästa gång kommer han att lägga till andning och när benen är på g och vi inte behöver tänka på tekniken, kommer vi att lägga till armar.

Känner jag mig dålig? Jajamensan!
Trodde jag att det skulle vara svårt? Japp!
Är det för svårt? Nej, det krävs lite envishet bara. Säger de... *muttrar*
Är det jobbigt? Ibland. Speciellt när man gör rätt! *s*
Är det kul? JAAAA!!!

Vi inleder passet med 6 längder uppvärmning. Valfritt simsätt, men eftersom vi går crawlkurs för att LÄRA oss att crawla och alltså inte kan det, simmar vi bröstsim de flesta av oss. Vackert så. Första ggn fick vi simma en längd crawl, då gott vi kunde, för att läraren skulle se vad vi kan. Eller inte kan. *hehe*

Kondition är hyfsat bra att ha. Och det är rätt bra att våga doppa huvudet, för det går liksom inte att crawla utan att doppa huvudet och simma ryggsim ger smärtor om man ska hålla upp nacken. En av kursdeltagarna håller upp huvudet så att hon blir stel i nacken, det går inte i längden.

Åter till konditionen; första ggn var vi fyra på banan och två av oss simmade sex längder som uppvärmning, de andra två stod och väntade på oss när vi simmade sista längden. Det visade sig att de inte simmat sex längder, utan snarare två. Inte för att det är mitt bekymmer egentligen, men det har blivit det för att den ena inte har ork nog att simma hela tiden och alltid är i vägen när vi andra övar och den andra är tydligen livrädd för djupt vatten. Han vänder alltid vid kanten till det djupa. Han, nummer två,  är rätt dålig på svenska, så jag undrar om han kanske har anmält sig till fel kurs? *hmm*

Summa summarum, efter två tillfällen, är det ändå rätt roligt att simma. Framför allt är det plötsligt roligt att gå till badhuset och simma själv när jag har något att öva på. Jag simmade 40 minuter förra helgen, övade på benspark och försökte tänka på de tips jag fick.

Jag försökte mig på lite armtag också och upptäckte att det går hyfsat bra om jag inte har så himla bråttom. Om jag har hyfsad teknik återstår att se. Om typ 3 veckor. Om Christian tillåter. *s*

Och apropå Christian, simläraren, det är rätt trevligt med vältränade killar i badbyxor som finns där för din skull... *fniss* (Förlåt, jag kunde inte låta bli.)

söndag 31 augusti 2014

Plastikkirurgi - bra eller anus?

När jag började gå ner i vikt och insåg att jag nog skulle lyckas, var jag mest rädd för att halsen skulle börja hänga. Jag har en, näst intill panisk, rädsla för kalkonhals. Det får bara inte hänga där! Inte än iaf.
Fast... jag är tveksam till att jag någonsin kommer att tycka att det är acceptabelt. Ingen aning om varför. Jag veeeet, hemskt ytligt.

Förlåt mig om du har kalkonhals och gillar den, det är inte meningen att förolämpa någon, det här handlar om mig. Du får se ut precis som du vill, jag lovar.

Hur som helst, förutom kalkonhalsen, var jag också orolig för magen. Att huden skulle börja hänga när fettet började försvinna. Och så började jag fundera på det där med plastikoperationer. På när jag skulle tycka att det var okej att göra en. Eller till och med nödvändigt!!! Och det tydliga svaret från mig själv var att plastikoperation över huvud taget inte kändes nödvändigt, utom i ett enda fall.

Om huden på min hals inte är tillräckligt elastisk för att gå tillbaka, utan börjar hänga. Operation. Direkt jag har gått ner i vikt klart. Ingen tvekan.

Men nu, efter 18 kg (av ca 30), ser jag att halsen inte är något bekymmer. Inte än iaf och då tror jag inte att det kommer att bli något problem senare... Och magen, den följer med så sakteliga, även om den är betydligt envisare och då pratar vi både fett och hud. Jag verkar ha hyfsat med elasticitet i huden även på magen och det bådar ju gott.

Det som visar sig vara störande, är mina övre ögonlock. De har börjat bli trötta och hänga med viktminskningen, vilket gör att jag ser både trött och elak ut. Så nu har jag faktiskt, på allvar, börjat fundera på om det är värt att göra en ögonlocksplastik ?

Inte förrän jag har gått ner i vikt klart förstås, men jag överväger verkligen. För om ögonlocken gör att det enda jag ser efter allt slit, är en hängig och ful nuna som tittar tillbaka i spegeln... Jag tror att du fattar.

I tanken har jag lekt med att fixa boobsen också, om det bara blir skinnlappar kvar, men det kommer aldrig att hända. Jag och mannen får älska dem som de är helt enkelt. Men ögonlocken ligger faktiskt i farozonen...

Jag har aldrig ens funderat på skönhetsoperationer tidigare. Undrar om det är medelåldern som gör det?

Har du funderat? Hur tänker du? Jag är nyfiken.

En utmaning - så här dagen efter

Jag har kört Satmaran i Blötberget idag.
Vilken idioti. *haha*

41 km mountainbike i terräng, på grusvägar, skogsvägar och på asfalt. Tyvärr var det jättemycket asfalt, min svagaste cykelgren. Om man kan kalla det för gren. Kompisen som jag hade med mig var som en maskin på asfalten, vilket gjorde att jag åtminstone hade någorlunda tempo. Hon var helt värdelös i skogen tyvärr och vi hade ju lovat att vänta på varandra, så det gjorde jag. Lite frustrerande, för oss båda antar jag.

Jösses vad med backar det var! 341 m på höjden mer exakt. Sammanlagd stigning. Höjdskillnad lägsta och högsta punkt på banan, 160 m. *puh*
40,91 km, maxhastighet 41,4 km, medelhastighet 15,4 km, jag var ute i 2 h 42 min. Maxpuls 179 (av 185) och medelpuls 157. Jag låg på nivå 4 under stor del av loppet. Nivå 5 i 12 min. Det säger mig att jag nog inte kunde ha tagit i så mycket mer den här gången.

Långsam, men jag cyklade hela vägen! Jag är apstolt faktiskt. Jag har cyklat max 20 km tidigare och har cyklat mtb kanske 6 ggr totalt än så länge.

Nu är det till att finslipa tekniken, framför allt på raksträckor asfalt och grus, upp med tempot. Och jobba på uthålligheten i mina stackars benmuskler.
Och öva tålamodet. Fy f-n vad tråkigt det var med asfalt. Och km efter km. Jag funderar på om det är roligare med racern ? För på mtb är det galet tungt.
Det lär ju vara roligare om det inte tar så 'n förbaskad tid!!! Jag antar att det också blir roligare med teknik och styrka.

1494 kcal gjorde jag av med. Helt galet faktiskt.

För 7 månader sedan vägde jag 100 kg och orkade knappt promenera enågra fåtal hundra meter. Det har gått så himla bra, jag mår så himla bra, kroppen är starkare och jag kan inte riktigt rättfärdiga min besvikelse över att jag inte orkade mer. Jag ORKADE! Hela vägen runt. Trots att jag svor när de sista backarna kom. PEPP!!!

Nu ska jag vila. Jag har ont i rumpmusklerna faktiskt. *haha*

tisdag 26 augusti 2014

Så har jag simmat - crawlkurs för nybörjare

Hahaha!
Crawlkursens första tillfälle avklarat.
Och jag hade KUL!!!
Typ 45 minuter benspark, ganska jobbigt, hyfsat flåsigt, men inte värre än ett spinningpass. ;)
Det här kommer att bli bra.
Med lite teknikträning utifrån coachens tips mellan kurstillfällena så ska jag nog få både flås och teknik.

Tänk vad tant kan hitta på mycket dumheter.

Och jädrar vad HUNGRIG jag blev!!!

Lösningen, halva portionen middag kvar till efter passet och så en halva färsk ananas efter det, så är kroppen glad igen. :)

fredag 22 augusti 2014

Trötthet

Jag blir galet sötsugen när jag är trött.
Det är som att kroppen desperat försöker få energi, på vilket sätt som helst. Bara det går snabbt, för maskineriet håller på att stänga ner.

Det är ju en sak om det beror på att jag har ätit dåligt. För lite eller av fel sort/kvalitet. Då är det ju logiskt, svårt att argumentera emot. Det finns liksom bara en lösning, gör om och gör rätt. Fall inte för frestelsen och ät något du vet att du mår bra av. Jag alltså.

Den där tröttheten som kommer av för lite sömn är värre. När man desperat försöker hålla sig vaken. Kaffet är redan överdoserat, man kanske överväger någon uppiggande dryck från det kylda urvalet, men hjärnan skriker SOCKER!!! NU!!! Och FETT!!! NYSS!!!  
Vad svarar man då? Jag svarar oftast med: Ja ja, du ska få. Rätt snabbt. Om jag inte kan gå och lägga mig. Fast igår fick kroppen socker. Massor av socker, se'n gick jag och lade mig. Tidigt. ;)

Den mentala tröttheten är nog värst ändå. Det spelar ju inte så stor roll att jag äter regelbundet, lagom och rätt och går och lägger mig "i tid", för tröttheten sitter inte primärt i kroppen. Eller jo, det gör den ju, men det är inte det fysiska som är den primära orsaken. Sömnen och magen påverkas i mitt fall och det spär ju på tröttheten så klart, men det är en annorlunda trötthet. För mig. Troligen för fler. Här är det som om hjärnan inte talar i energitermer längre, utan om tröst. Också. Och även om hjärnan slutat skrika, är kravet så mycket starkare, för den kräver konstant. Hela tiden.

Igår var jag helt slut. Första jobbveckan efter en skön semester, en längre torsdag på jobbet än planerat, konstiga mattider och en del grubbel i skallen i kombination med en träningsvärkssmärtande kropp. Fast jag försökte äta ikapp (och det vet vi ju hu bra DET brukar gå), gick allt på högvarv för att få energi och kvällen slutade med godis och kakor och sedan koma. Idag vaknade jag efter 9 timmars sömn och kände mig bakfull.
Men rätt glad.
Det känns ovanligt.
Tröttheten sitter tack och lov i kroppen, inte i knoppen. Just nu.

Jag är livrädd för den mentala tröttheten. Hålet. Soffan. Dit vill jag inte igen.

Kakmonstret kan jag för det mesta tygla. Jag har verktygen, men det blir inte alltid rätt.

Och ibland tänker jag helt tokigt. Och glr. Som igpr, när jag hade vägningsdag och vågen visade plus och trots att hag VISSTE varför (jag har ätit för mycket, medvetet) så tyckte jag att "skit samma, nu är jag ändå tjock så då kan jag lika gärna äta lite till".

Så, jag har lite att jobba på. Med. Även om jag har kommit en bra bit på väg.

Ha en fin dag. Verkligen! Det är fredag och jag planerar en myshelg med min älskade sambo! :D

onsdag 13 augusti 2014

Energibar - utan tillsatt socker

Äntligen har jag hittat en energibar i min smak. Eller rättare sagt ett recept på en energibar som jag verkligen gillar.
Inget tillsatt socker, inte ens honung eller sirap, innehåller gryn och frön, nötter och frukt, inga ägg, crunchy och håller ihop bra.

Jag hittar den på Lantmännens hemsida. Eller det. Receptet alltså.

Jag ska räkna ut kcal/protein/fett/kolhydrater samt Viktväktarpropoints så småningom, för den som är intresserad. Och kanske prova att boosta den med något proteinpulver om det "behövs". 

Jag använde osaltat och osötat jordnötssmör och tillsatte 2 msk kanel till smeten. Jag tyckte inte extra sälta behövdes.

Jag fick ut 18 bars, men receptet säger 20. Jag får göra dem lite smalare nästa gång. *haha*


(De är lite äckligt gröna på den här bilden irl är de gyllenbruna)

Receptet:
20 portioner
3 dl havregryn
1 dl riven kokos
400 g färska dadlar
2 dl russin
1 dl pumpakärnor
2 dl solroskärnor
0,5 dl linfrö
330 g jordnötssmör (crunchy eller slät)

Smaksätt eventuellt med 2 msk kanel eller kardemumma

1. Sätt ugnen på 150 grader
2  Mixa ihop allt i en matberedare. Smaka av med salt och ev kanel eller kardemumma.
3. Tryck ut degen i en bakplåtspappersklädd ugnsfast form. (Jag använde en brownieform) ca 20x30 cm
4. Skär degen i 20 bitar i firmen, det blir lättare att dela dem sedan när de är gräddade.
5. Grädda i mitten av ugnen, ca 30-40 min. Eller tills degen fått lite färg och satt sig. (Har du dem inne för länge blir de rätt hårda)
6. Låt svalna helt och dela sedan i bitar.

http://www.lantmannen.se/recept/vintermat/energibar-med-frukt-och-fron

Under vårt tak har ett recept på en paleobar som jag ska testa se'n. Det är en raw bar med dadlar, kokosolja, raw kakao, mandlar och cashewnötter.

Jag är ute efter en god bar att ha som mellanmål på språng och som snabb energi efter ett hårt pass, när det tar en stund innan jag kommer hem. Som alternativ till ägg och frukt.

Jag ÄR här!

*haha*

Vissa är lite otåliga och behöver en uppdatering.
Och jag behöver synka mitt bloggande.
Jag bloggar mycket på Viktväktarnas forum just nu, för det är där jag hämtar min energi i viktminskningsresan. Jag måste få ihop de här bloggarna på något sätt.

Uppdatering:

Semesterns sista dag är idag, men jag är väldigt, väldigt sugen på att förlänga med två dagar. Strunta i att jobba tors-fre, men jag vet att det inte gör det bättre. Snarare tvärrtom.

Och vilken semester jag har haft. Både bra och dålig.
Bröllopet var kul, men jag blev superdålig på lördagmorgonen. Jag trodde att det var en rejäl allergisk reaktion, men vartefter dagen gick, blev kväll och så småningom natt, var det tydligt att jag var förkyld. Vi fick åka hem innan bröllopsfesten var slut, vid midnatt. (Som tur var, för de höll på till 6 på morgonen.) Jag sov på terrassen, upprätt i en solstol. Då kunde jag iaf andas. Lite.

Vi åkte till Brac, ö utanför Split, dagen efter. För en veckas mys på hotell. Borta från närgången familj. Regnet formligen vräkte ner. I tre dagar. Tur var väl det, för jag var vrålsjuk. På tisdagen gick älsklingsmannen till apoteket och hämtade dundermedicin. Många roliga ingredienser, men de fick mig på benen så pass att vi kunde njuta av de sista fyra dagarna på ön. Det var semester. Vi kände oss utvilade och glada.

Lyckades få till ett par träningspass, lite promenad, kort jogg och vattengympa. Lungorna var inte riktigt med, men jag rörde lite på mig.

Sedan till lägenheten i byn utanför Split. Fortfarande krasslig, men nu var mannen sjuk. Stackarn. Honom var det synd om. ;) Fyra dagar senare kom min familj ner. Och allt jag befarat gällande min mamma besannades. *suck* Och ändå hade jag lyckats hitta massor av positiv energi och lite glädje över att hon skulle komma. Tillsammans med de andra. Jag ville att det skulle bli bra. Men hon var som hon alltid är, jag lät mig störas och blev bitsk ganska snart. Och veckan var skit. Tyvärr.

Systerdotter och skrutt med pojkvän/sambo  var hur fina som helst.

Och jag lyckades skrämma svärmor. Jag blev så j-a förbannad och älsklingsmannen (som brukar ta konflikterna med den ömma modern) var inte hemma. Jag har varit tyst i fyra somrar, men när hon gav sig  ungdomarna utan någon egentligen anledning än att hon var sur och grinig och inte hade någon annan att gnälla på, då fick det vara nog. Så jag sade stopp. Och dagen efter bad hon om ursäkt för sitt beteende. Och så grät hon en skvätt och deklarerade att hon blev så rädd när jag skrek åt henne. *fnys* Det var ingen som skrek, men jag ruttnade och sade stopp. Det var hon nog inte beredd på. *pfft*

Magsjuk blev jag också. Två dagar försvann. Som tur är blev ingen annan sjuk.

Lyckades få till tre träningspass sista delen av semestern, ett på gym, en promenad/jogg och ett pass med styrka på stranden. Slut!!!

Jag tröttnade på semestern, så vi åkte hem två dagar tidigare än planerat. Och det var så skönt att komma hem. Två dagar hemma i lägenheten behövde jag.

Idag, idag är en alldeles speciell dag.
Idag kommer älskade, underbara galenmannen till Stockholm.
Och han kommer för att stanna!
Idag blir vi sambos.

Så, trots att semestern var rena pinan delvis, slutar den på bästa sätt.

Pöss!

måndag 21 juli 2014

Inaktivitetsångest

Det kryper verkligen i hela kroppen.

Jag ÄR sjuk. För sjuk för att träna. Så klen att det faktiskt är jobbigt att ta en långsam promenad i värmen. Jag mår bäst av att stanna inomhus, läsa en bok, sova, ta det lugnt. Kanske flytta mig till en solstol, i skuggan, en del av dagen.

Och ändå skriker det inne i mitt huvud att det är.dags att RÖRA PÅ MIG!!!
Idag regnar det, så det är inte lika tryckande varmt som det kan vara. Och var igår och i förrgår.

På sätt och vis borde jag vara glad att det är lite sämre väder just den här dagen. Och troligen imorgon och onsdag med... Men vi är inne på semesterdag 5 och jag har inte badat än!!! JAG VILL BADA!!! *haha*

Jag ska ha tålamod. Idag. Jag siktar på en simtur i poolen imorgon innan frukost och sedan bad i havet. Om jag mår bättre.

Det här ganska frustrerande...

Och så lägger vi på lite mens på det.

Toppen!!! *haha*

tisdag 15 juli 2014

Sista träningen

Ja, inte för evigt, men innan semester. :)

Jag tänkte skita i det, idag också, men liksom igår tog jag mig i kragen och gick dit. Och det gick bra. Var skönt. Jag mådde bra efteråt, även om träningsvärken från gårdagens pass var lite i vägen bitvis. Så att säga. ;)

Så det är gjort. Imorgon börjar ledigheten. Resan till solen och värmen och fyra veckor med min älskade, underbara galenman. :)

Nu kommer dilemmat. (Och det har inget med mannen att göra.) Vikten!
Jag vill inte gå upp i vikt igen, men jag har inget krav på mig att gå ner i vikt under semestern. Jag är jättenöjd om vikten som vågen visar imorgon bitti (onsdag) är samma som den visar mig på morgonen den 14/8, när jag börjar jobba igen.

Det betyder att jag måste ha någon form av kontroll under semesterveckorna.
Det har inte varit min starka sida hittills. Något händer när jag kommer ner till byn i Kroatien, träningsviljan sjunker snabbt, det känns pinsamt, dumt etc att gå ut med träningskläder på. Ingen annan gör det. Faktum är att första ggn någonsin (på 4 år) som vi sett någon i träningskläder ute bland folk (och som faktiskt ansträngde sig lite) var i påskas!

Men i år måste jag tänka om. Prioritera mig.
Målet är att hålla vikten.
Och att träna något tre ggr/vecka. Det kan vara vad som helst, men det ska vara något pulshöjande moment på minst 20 min.
I övrigt är jag glad om jag får till en timmes promenad övriga dagar.

Så, nu är det sagt. Utmaningen är att göra det här och hålla det. 14/8 vet vi.

måndag 14 juli 2014

Det här med triathlon - jag tror jag ångrar mig

Jag läste på en hemsida om spyor i vattnet och det låter som något jag kan vara utan.

*mår illa*

The naked truth

Fast i bikini.

Resultatet av Fitnessfighten juni 2014. Den som jag inte riktigt fullföljde.
Men större delen av träningen gjorde jag och nu efteråt kör jag deras Stay-in-shapeprogram 3 ggr/vecka, förutom något spinningpass och lite jogg.

Jag gick ner 3 kg på de här 30 dagarna. (86 kg till 83 kg)
Minskade midjemåttet med 4 cm. (93 cm till 89 cm)
Sänkte vilopulsen med 4 slag. (57 till 53)

Det jag fascineras av är resultatet på magen (mindre put, syns att det kommer lite muskler där under fettet) och att julgranen på ryggen är betydligt mindre. Och då skiljer det alltså bara 3 kg i vikt och 4 cm i midjan och jag var inte så strikt med kolhydraterna och fettet som programmet styr med kostschemat.

Jag ber om ursäkt för den urusla bildkvaliteten, det var inte så lätt att hantera självutlösaren på nya kameran.
Före-bilderna överst, efter-bilderna underst. Om det är svårt att skilja på dem. *s*


När jag var med i Fitnessfighten i maj 2011 var jag mycket striktare och fick ett HELT annat resultat!
Är du nyfiken på hur det såg ut då? Här är länken till det inlägget.

Minsann ingen klimakteriekossa

Nä, jag har minsann inget att skylla på. Mina hormonvärden är skolboksexempel på en kvinna i fertil ålder på dag 21 i menscykeln. #¤%&

Eller jag ska väl vara GLAD egentligen!

Det som gör mig förbannad är att (nästan) alla besvär jag har haft de senaste åren alltså har berott på att jag var fet och otränad. Inget som jag inte visste om, men det gör lite ont att få det bekräftat. Okej?

Fast, med tanke på hur jag mår nu, äntligen, ska jag helt enkelt bara hålla tyst och fortsätta på den vinnande vägen. Göra som jag har gjort det senaste halvåret och skapa mig det liv jag vill och är värd att leva.

TJOHOOO!!!

Klimakteriet får vänta. Tydligen förklimakteriet också. För hormonnivåerna visar inte minsta antydan till att jag skulle vara på väg dit än.

Medelålderskroppen är ändå inte samarbetsvillig i alla lägen, men det beror uppenbarligen inte på hormonerna i sig, utan på medelåldern generellt. *haha*

Och det här med PMS grande och mensvärken från helvetet... jag testar naturliga metoder först, sedan får jag se vem som ruttnar först. Jag eller älskade galenmannen. Gynekologen rekommenderade test av fytoöstrogener (sojapreparat) för humöret/hormonerna före mens och så lite tuffare träningspass och färre kolhydrater vid ägglossning för att minska vätskeansamlingarna och slippa värken inför mens. Inga konstigheter egentligen.

Men jag är ändå lite förvånad... hormonerna är stabila. Vem kunde tro det? 18 kg och typ ett badkar fullt med svett senare. *L*

Pöss

söndag 13 juli 2014

Happy hips-yoga


Jag är ingen yogafan, men tänker att den här yogin har något som charmar och ett pass som jag tror att jag kan ha nytta av.

En del av rörelserna testade jag när jag körde ett pass Body Balance i veckan. Himmel vad jag behöver den där rörlighetsträningen. Men... the pain! The pain! *haha*

Nåja, länken. Det är en YouTube-video och jag bloggar från mobilen och har ingen aning om hur man bäddar in en video i appen. F'låt.

Gnällig gymbesökare

Jag bara undrar, hur det kommer sig att man automatiskt blir klassad som nybörjare bara för att man är ny på ett ställe?

Jag har bytt gymkedja, vilket betyder att jag testar lite olika pass och ställen för att veta var och hur jag ska kunna träna till hösten. Idag åkte jag till ett jag inte besökt tidigare och blev väldigt väl mottagen i receptionen så att jag hittade allt. Men när jag kom in i spinningsalen hade de cyklar som jag aldrig sett förut och bad om hjälp med inställningarna. Man i övre medelåldern som instruktör och sedan förstår ni nog (tyvärr) jargongen.

Passet var riktigt bra, men när det var slut fick jag kommentaren:"Det gick ju riktigt bra det där."

Jag kanske överreagerar lite, men det irriterar mig att man tar för givet att man har en nybörjare framför sig, bara för att personen ifråga är ny. 

Missförstå mig rätt, jag UPPSKATTAR hjälp! Men jag gillar INTE att känna det som att jag blir klappad på huvudet.

Jaja, det var ett bra träningspass, instruktörens inställning är inte mitt problem och jag är nöjd att jag åkte dit, för jag låg i sängen och hade mest lust att ligga kvar och äta godis.
Som bonus fick jag se den fina anläggningen, som gör att jag nog ändå kan bli nöjd med gymbytet. Annars hade jag planerat att köpa kort på gamla stället igen i augusti. (Också.)


Ha en fin söndag! Här börjar det snart regna och jag tänker laga mat och krypa ner i soffan och bara slappa resten av dagen. :)

Lucky seven - vecka 7 av 7

2,8 kg från målet. Alltså misslyckades jag big time med min utmaning.
På 7 veckor ville jag nå en 7:a som första viktsiffra, vilket innebar en viktminskning på 7,3 kg.
De senaste 3 veckorna har inte fungerat alls. Stått still och ett plus.

Sista veckan har varit riktigt eländig, samtidigt som den har varit himla bra!
Jag VEEEEET! Otroligt motsägelsefullt, men eländet har ju varit att jag har ätit. Allt, hela tiden och överallt och jag har liksom inte kunnat hejda mig.
Å andra sidan bestämde jag mig för att låta det vara så, men försöka hålla mig inom givna pp-ramar och kompensera så gott det går med träning.

Och jag har tränat något varje dag den här veckan. Skrapade ihop 41 aktivitets-pp, trots att jag oftast undervärderar aktivitetsnivån. Med flit. (Vill inte överskatta den och gå upp i vikt för att jag kompenserar med för mycket mat). Veckobonusen är tokslut = jag har ätit whoppin' 90 pp extra den här veckan.

Och resultatet? -0,7 kg
Så, jag har hämtat tillbaka det jag gick upp förra veckan. Och lyckats gå ner lite till. Trots galen matvecka. (Och egentligen är det 4 timmar kvar till vägningsdax, men jag måste få FRUKOST! NU! Därför accepterar jag gladeligen att vågen ger mig ett minus som ger en dagsvikt på 82,7 kg.)

Och jag har hyfsad kontroll på ätandet igen.

Total viktminskning i Lucky sevenutmaningen 4,5 kg.
Dagens vikt 82,7 kg
Startvikt utmaning 87,2 kg

Startvikt 26/1 99,9 kg
Målvikt 69,9 kg
Midjemått start 104 cm
Midjemått idag 88 cm (-16 cm)

Vilopuls start 67
Vilopuls 1/7-14 53

Den här utmaningen var lite för tuff, mest med tanke på att den krävde extrema insatser som jag inte ens vet hur jag skulle få till. Medelålderskroppen är inte konsekvent. Om jag visste exakt hur den skulle reagera på olika val och åtgärder, vore det rätt enkelt. ÄT mindre, rör på dig mer, gå ner i vikt,

Så enkelt är det inte riktigt. Men, en vacker dag ska vi nog bli sams. Och överens.

På torsdag är det semester. Jag kommer att väga mig på onsdag morgon och nästa mål blir att hålla den vikten under semestern.

lördag 12 juli 2014

Samarbetsviljan verkar fortsätta

Fast det känns som att jag borde hålla tyst och bara njuta. Du vet, don't jinx it.
Men det har varit en skön dag idag. Jag har inte full kontroll över ätandet än, kvällssuget kommer smygande efter 21. Kanske borde jag bara gå och lägga mig? Som om det skulle lösa problemet?

Jag har en känsla av att vi närmar oss fullmåne, för jag är ju inte trött. På kvällarna/nätterna alltså. *s*

Svulloveckan är över. Tack och lov. Det har verkligen inte varit någon hejd på frökens intag, men jag har tränat varje dag som kompensation (vilket också då ökar hungern förstås) och imorgon kommer domen. Vägningsdags!!!

Idag har ändå varit en bra dag, riktigt bra matdag, skön träning på gymet. Du vet så där så att det kändes i hela kroppen, slit, svett, MER! men galet jobbigt och såååå skönt när det var över. Nöjd liksom. Vetskapen om att jag tagit ut mig och inte hade klarat en övning till, men ändå glad. Skönt.

Och så träffade jag lilla skrutt, som klarar sig galant i egna bostaden. Hon har vuxit enormt på de här 6 veckorna. :) Och gamla, senila moster var på strålande humör, dock ingen som riktigt förstod vad hon ville säga. Lite ledsamt. Och lilla bilen har blivit handtvättad av undertecknad. Blänker som pärlemor igen. Ett litet smolk i bägaren när idioten i båset bredvid blåste på för fullt med högtryckstvätten och tyckte det var okej att köra över sin skit på min bil, när jag stod och gjorde slutpoleringen på TORR BIL!!! (Efter två tvättar och sämskskinnstork). Onda ögat var bara förnamnet, men som tur är är lilla pärlan rätt liten så jag kunde köra fram en bit i båset och gömma oss. (Fronten hade jag redan polerat, så jag körde jääääättelångt fram.)

Lagat mat, tre matlådor fixade, lagar jag mat imorgon också behöver jag inte laga mer innan jag kör ner till Skåne på onsdag. Etapp 1 i årets semestertripp. Mys.

Innan dess ska jag ha hunnit fixa allt här hemma, slänga gamla kläder, röja i garderoberna, städa i största allmänhet, så att det är fint när vi kommer hem.

Det ska dock inte få förta känslan av att den här lördagen, den har varit så himla skön.

Vissa dagar

samarbetar helt enkelt medelålderskroppen.
En skön promenad i lite flåstempo, som aktiv återhämtning fredag kväll, gjorde susen efter veckans träningspass.
Nu är vi redo för att ta i några ggr till innsn semestern tar vid.
Fast, jag funderar allvarligt på en total vilodag på söndag.
Å andra sidan är jag lite sugen på att ta ut min mtb, det var länge sedan nu.
Vilka svåra val. *haha*

Här är gårdagens promenadfynd. :)


torsdag 10 juli 2014

Fitnessfighten juni 2014 - the sequel

Ja, men jag fortsatte ju att träna även fast maten gick åt skogen i Fitnessfighten i juni. Och efteråt har jag fortsatt med deras träningsprogram, Stay-in-shape, men jag äter enligt viktväktarkonceptet fortfarande.

Hur som helst, jag skickade in mina efter-bilder. Tyckte att det kunde vara en bra dokumentation. Jag gick ner 3 kg, minskade mitt midjemått med 5 cm och sänkte min vilopuls med 4 slag på de här 30 dagarna. Inte i närheten av det resultat jag fick när jag körde 2011, men en mätbar förbättring. Och när jag tittar på bilderna är det ju skillnad. Framför allt ser man att julgranen på ryggen är mindre och att magen är mer definierad, inte så bullig och utputande.

Och idag fick jag ett mejl, att jag var bland de 25 som fick bäst resultat?!?
Hur många som tävlade? Ingen aning.
Vad de andra fått för resultat? Det visar sig.

Den 18/7 ska de presentera de 10 som man får rösta på, som gjort allra bäst ifrån sig.

Jag förväntar mig inte att vara bland de tio. Men det var lite kul att mitt resultat ansågs vara okej, men det är antagligen baserat på bilderna och inte siffrorna.

Jaja, nu vet ni. Jag ska nog lägga upp bilderna så småningom. Jag är lite tjockare nu än jag var efter Fitnessfighten 2011.

Stel som en pinne

Japp, det är vad jag är. Det upptäckte jag idag. *haha*

Jag tycker ju att jag stretchar ordentligt efter träning, i alla fall nästan varje gång. *s* Men idag, när jag testade ett pass med BodyBalance, då insåg jag hur mycket mer jag har att jobba med när det gäller rörligheten. Aj! *L*

Svetten lackade, musklerna gnällde och magen valkade sig överallt. Ja, både bak och fram. *asgarv* Nu ska jag iofs vara snäll mot mig själv, för om jag jämför med hur magen var i vägen i februari, när jag började röra på medelålderskroppen, så är det ju en enorm skillnad. Bara det att nu gjorde jag ju rörelser som liksom var lite mer... extrema? ;) Jaja, det var grymt skönt att köra ett pass med fokus på rörlighet. Bra och aktiv återhämtning.

Innan körde jag ca 25 minuter kondition (14 min jogg, 7 min rodd, 5 min cardio wave), så det måste klassas som ett bra träningspass idag.

Ett aber, mitt högra knä. Jag har inte tid hos ortopeden förrän i höst och magnetröntgen visade förkalkningar kring knäskålen och en trasig menisk. Jsg får nog ta det lugnt med joggandet, hålla mig till cykel och crosstrainer tills jag får kol. Det gör nämligen lite ont efter träningen ibland och knöt blir svullet och låser sig. :( Surt.

Hur som helst, en bra träningsdag. Bra att ha med mig eftersom jag inte riktigt lyckas med maten just nu. Eller lyckas och lyckas, det beror så klart på vad man menar med lyckas... *fniss*

onsdag 9 juli 2014

Hilding flyttar in

Och jag har fått en ny sambo!

Japp, han är Svanenmärkt, 1,80 m bred och har en assnygg brun färg.

Vår nya säng!

Fast den är bara MIN nu i en vecka, fram till vi åker på semester.
När vi kommer hem igen, i mitten av augusti, så är den vår!
För då flyttar älskade galenmannen äntligen in i det som just nu är min lya, men som blir vår.



I en vecka till ska jag njuta av Hilding!

Han är lika skön som han är galet snygg. ;)

måndag 7 juli 2014

Vill du ha kul när du tränar?

Och prova något annat? Något annorlunda!

Och bli så där galet trött att du inte tror att du kan göra en enda repetition till och det med övningar som du aldrig skulle komma på att ens prova själv?!?
Gillar du dessutom att svettas, skrika, skratta och puffas, knuffas, brottas och buffas med din träningskompis?

PROVA RUFFIE!!! *asgarv*

Inte? Jag lovar att du ganska snart struntar fullständigt i om du droppar svett på kompisen eller halkar med hala armar eller flåsar varandra i ansiktet eller råkar klämma på en tutte eller ramla omkull av trötthet eller klantighet.

Alla tränar efter sin förmåga i ett träningspass som är uppbyggt i paket med övningar i par och själv.

Kampsportsanda, brottningsmatch med lekfullhet och kärlek och bara kroppsvikten som tyngd. (Ibland är det dock inte bara din kroppsvikt du bär på *fniss*)

All in all? Asjobbig och jätterolig träning! Ta med dig en kompis som du inte är rädd för att klämma på och som du vet kan peppa dig när du är på väg att ge upp. Och bara KÖR!!!

Jag kommer att ha träningsvärk på ställen jag hade glömt kunde göra ont imorgon. Det känner jag redan nu. Om jag kommer upp ur sängen är det fanastiskt. Och förvånande.

Tips! Stretcha är bra, det får du göra själv dock, men med tanke på hur trött man blir efter ett ruffiepass, är det rätt skönt att stanna där på gräset en stund extra. :)

Ruffie i Vasaparken

Det ska jag tydligen testa imorgon. (Idag, måndag 7/7)
Hur blev det så?
Ja, för att jag har en systerdotter som tycker att det är kul att utmana sin moster.
Och för att min systerdotter har en moster som är en fegis, men som inte kan säga nej till en utmaning. (Och som behöver lite utmaningar för att bibehålla lusten i träningen.)

Så, från att ha flyttat trygghetszonen från 30-minuters spinningpass till 55-minuters intervall på cykel och det senare var vad som var inbokat måndag, skulle jag plötsligt gå på utomhusträning med redan nämnda systerdotter i Lilljansskogen, MEN tiden krockade för många som skulle/ville vara med så det slutade med att vi tydligen bytte taktik och alltså nu hamnar på ruffieträning i Vasaparken.

Kl.19.

Be there or be fyrkant!

Ruffie training

Kommer du?


söndag 6 juli 2014

Lucky seven - vecka 6 av 7

+0,4
83,4

Jag får nog ge upp den här utmaningen, tyvärr.
Den här viktuppgången är så himla orättvis.

Jag tänker inte ens leta efter någon orsak. Någon bov i dramat.

En vecka kvar. 10 dagar till semester.
3,5 kg till målvikt för utmaningen.
Inte en ekvation jag ens tänker försöka få ihop.

MEN! jag tänker kämpa ända in i mål. Så, att nästa söndag ska vågen vara så nära 79,9 som det bara går, :)


måndag 30 juni 2014

Lucky seven - vecka 5 av 7

83 kg

Det är vad vågen berättade för mig att jag vägde igår morse, invägning nummer 5 av 7 i min egenutmaning. Utmaningen som innebär att jag ska gå ner lite drygt 7 kg på 7 veckor för att få en 7:a som första viktsiffra innan jag åker på semester. (Och ska vara någorlunda snygg på kroatiska kusinens bröllop)

Invägning nummer 5 innebär att 4,2 kg är borta på 5 veckor. 3,1 kg kvar om jag ska lyckas med utmaningen. På två veckor.

Jag är skeptisk, men jag SATSAR!!! :D

Jag kan ju komma nära, det är bra.

Å andra sidan drabbades jag av ätnojan deluxe igår och åt ALLT jag kunde komma över. Choklad!!! Jag klämde i mig 20 viktväktarpoäng godis helt enkelt. Bara så där. Inte ens dåligt samvete fick jag. Och vilodag hade jag igår. *haha*

Nåja, två veckor kvar. Idag har det gått finfint med maten, ätit som planerat, inget knasigt sug och kände mig stark som en oxe på spinningpasset. Mumma!!!

Luck seven, here I come! :)



söndag 29 juni 2014

Någon som vill köpa en pulsklocka?

Jag har en Suunto Quest Black som bara ligger här och väntar på någon som vill älska den. Den är en superbra pulsklocka med massor av funktioner + tillbehör för löpning. I paketet ingår pulsband, foot pod mini och movestick mini (för trådlös överföring av data till datorn och Suuntos program Movescount).

Ett nytt paket, på suunto.com, kostar 1900 kr. Jag säljer rubbet för 1000 kr.

Klockan och pulsbandet är använda en gång. Poden är aldrig använd.

Kanske känner du någon som vill ha en bra pulsklocka till ett väldigt bra pris?



(Jag har köpt en med inbyggd gps, för multisport, som förhoppningsvis passar min träning bättre.)

tisdag 24 juni 2014

God morgon

Eller inte.

Jag har det jättesvårt med sömnen just nu. Jag som trodde att jag hade fått ordning på den. Äntligen.

För en månad sedan sov jag som en stock, sju timmar, och vaknade utvilad och glad. Nu är jag glad om jag får sova mer än tre timmar i sträck.

Inatt sov jag i en timme och en kvart.
Och hela midsommarhelgen har varit en sovkatastrof.

Behöver jag säga att jag har en STOOOOOR sömnskuld?
Och att den sömnskulden dessutom bär med sig en rejäl energibrist som skapar ett sug efter fett och socker och så är jag inne i den cirkeln. *suck*

Träna mig trött hjälper inte. Jag har försökt.

När jag lyssnade på en föreläsning av Helene Landin (www.kroppskraft.se) pratade hon om sömnproblem och att lösa det genom att hoppa på sömntåget när det kommer. Även om klockan är typ 19.30.

Jag provar det ikväll och hoppas att jag hinner hoppa på.

Kan man vara tröttare än så här?!? ;)

Variation ger resultat

Idag var jag reserv till ett spinningpass, för jag var tvungen att flytta torsdagens träning till idag. Mötespmplanering. Men spinningen blev inställd och bytt mot ett Easylinepass, med fokus på kondition och explosovitet. Fy f-n i h-e vad jobbigt det var! Och jag insåg hur nyttigt det är att variera sig. Spinningen ger massor ff, men jag får ju ta i mycket mer. Det här var hemskt! Hemskt bra också! *haha*

Heja heja!

Easyline, ett koncept med maskiner som ska vara enkla att använda och som man kör i cirkelträning, oftast med övningar på matta/golv mellan maskinerna. I vår sal är det 9 maskiner och varje cirkel blir 17 övningar. En uppvärmningscirkel med 30 s på varje station och sedan 2 maxcirklar m 45 s på varje station var träningspasset idag. Emellan maskinerna körde vi diverse, hemska, brännande övningar som tricepsarmhävningar, planka, mountainclimber, benböj, höga knän, burpees... Gissa om jag kommer att ha träningsvärk imorgon? HÄRLIGT!

Jag tycker att jag varierar mig hyfsat när jag tränar, men pass som det jag fick serverat idag, får mig att inse att jag måste kliva utanför bekvämlighetszonen lite oftare och utmana mig själv och medelålderskroppen. Framför allt utmana medelålderskroppen! *asg*

Imorgon ska jag prova vattenträning i djupt vatten, med flytbälte. Aldrig gjort. Spännande! Hur många kallsupar kan man få på 50 minuter tror du? ;)