måndag 22 juli 2013

Sockerchock?

Jag är helt övertygad om att socker är giftigt, men de senaste dagarna har jag reagerat på direkt sockerintag med huvudvärk och yrsel samt en helt utmattad kropp.
Ungefär som att sockret dränerar varje uns av kraft som fanns i kroppen.

Då pratar vi godis, raffinerat socker och en massa konserveringsämnen och färg- och smakämnen. Inget fint skit.

Kan man utveckla allergi mot socker?

Alltså, jag vet ju att det finns diabetes, men det är inte vad jag menar. Jag har *peppar peppar* inga problem med blodsockernivåerna i dagsläget. Hmm...

söndag 21 juli 2013

90 minuter

Så "lång" var promenaden min kropp sade åt mig att ta i förmiddags.
90 minuter! TJOHOOO!
Och jag njöt, varierade tempot efter musiken, stannade och njöt av lite blåbär i skogen (max 5 min) och kände lite flyt och glädje.

Det var härligt.

Kanske kan jag börja gilla att röra på mig igen?
En soft dag idag också.
Imorgon, sista jobbveckan innan 4 veckor semester.

Pöss

onsdag 3 juli 2013

Hur många ggr ska man behöva starta om egentligen?

Jag bara undrar.

Det är bara att bryta ihop och komma igen?

Är det som resan mot Nirvana? Man återföds om och om igen tills  man gör rätt och når Nirvana och slipper börja om igen?

Jag har då ingen som helst lust att vare sig bryta ihop eller komma igen fler ggr.
Tips om hur man hittar den gyllene medelvägen, blir lycklig och stannar där, mottages tacksamt.

Och eftersom min läkare tyckte att psykolog var en lämplig lösning, men ännu inte har vågat sticka en lapp med telefonnummer under min näsa, så kan vi väl anse just det tipset som förbrukat. Okej! ;)

Pöss

Nu börjar livet - fas 2

Okej, i måndags satt jag och grät hos läkaren. I en halvtimme.
Hon konstaterade att det faktiskt inte är synd om mig. Jag har ingen dödlig sjukdom. Jag har bara lite allergi och en släng av öroninflammation. Så, det var dags för mig att sluta slösa bort mitt liv. I soffan.

Den otäcka människan tyckte att det vore bra om jag pratade med en psykolog också. För att försöka minska pressen på mig själv. Och stressen. Har ni hört något så vansinnigt?!?

Och att börja träna. Och göra roliga saker på fritiden istället för att jobba. 
Och åka till Kroatien och ha semester. Himmel... ;)

Så, i måndags grät jag. Det gjorde jag förresten i söndags också.
Igår fyllde jag 48 år.
Idag klev jag upp ur soffan.
Efter 1 1/2 år.

Vad ska jag nu göra med allt det här livet som plötsligt ska fyllas med något?

*haha*