söndag 12 maj 2013

Tillbaks till bloggens kärna.

Medelåldern.
Klimakterieknaset.
Eller, rättare sagt det där j*vla förklimakteriet.

I det stora landet over there, är man mer inne på att kroppen är i tokobalans när kvinnan är i övergångsåldern. Vi blir liksom inte oss själva och det finns hjälp att få. Här, i lilla Sverige som ska vara så fritänkande och före, här är det inte så lätt att hitta en läkare som vill lyssna. Om det inte handlar om att skriva ut hormoner och då först efter att su drivit hela världen till vansinne med ditt minst sagt varierande humör, roat grannarna med gap och skrik och svettats en hel j*vla ocean från huvudet.

Inte alla, det FINNS de som lyssnar, men det är inte lätt. Tur att klimakteriekossan gör att det är enkelt att fräsa till och vara envis. Fast jag har inte gjort det än. Snart så...

Mia Lundin är en kvinna som bor och verkar i USA, som har skrivit en bok ned den svenska titeln "kaos i kvinnohjärnan". Jag har inte läst den än, men ska. Hon förespråkar nämligen bioidentiska hormoner som hjälp och de symptom hon beskriver, när man läser utdrag ur hennes bok och på hennes hemsida, de är ju jag!

Jag är helt säker på att många känner igen sig. Hon skriver inte bara om klimakteriet/förklimakteriet utan om kvinnohälsa generellt. Dock med klimakteriet i centrum.

Det vore skönt att slippa vara arg jämt. Slippa vara tjockast på mitten fast jag sliter med mat och motion. Slippa sömnlösheten, den eviga tröttheten, rastlösheten, oron och tårarna.

När jag googlade på "kaos i kvinnohjärnan" kom Mia Lundins bok upp först. Tack och lov.
För bara några träffar längre ner kom det förslag på sidor om schizofreni och bipolär sjukdom.
Det är nog inte helt slumpartat, för jag har en känsla av att det är så männen/sjukvården ser på oss som har all den här oron i kroppen.

Jag vill med detta inte säga ett skit mer än att nu är det dags att ta den här kaotiska kroppen på allvar och få henne att bli den starka, energifyllda och glada kvinna som är lite undanträngd där inne.

Puss på er