lördag 27 september 2014

Nattliga aktiviteter

Jag gick upp och åt inatt.
En hel rulle Center.
För att jag intr kunde sova.
För att jag hade tråkigt.
För att den fanns där.
Idag har jag dåligt samvete.
Och ont i magen.
Det första är det som gör mest ont.

fredag 26 september 2014

Tappad kontroll

Hej! Jag har inget liv!
Och ingen lust! 
Men jag försöker ändå. 

Jag går upp 1 kg och ner några hg och så håller jag på. Nu har jag 0,7 kg kvar till före-semestern-vikten och tror att jag är på banan igen.

Träningen går inte heller. Jobbet och personalen är prio ett just nu och jag får ständigt ställa in och prioritera om. Att ständigt prioritera bort mig själv känns inte så produktivt, men det resulterar i att jag glömmer bort att äta på dagarna och somnar svimfärdig på kvällen. 

En rätt ohälsosam viktminskning som konsekvens, som inte håller i längden.


Två veckor till... Se'n ska det här vara över...

torsdag 25 september 2014

Tigershopping

Jag kan berätta att det inte är billigt att ha shoppingkväll i Tigerbutiken. Men underbart är det! :D

onsdag 24 september 2014

Det finns hopp!!!

Jag missade crawlkursen förra veckan.
Jobb. *suck*
Och jag missade möjligheten att ta igen det missade kurstillfället.
Jobb. *dubbelsuck*

Så, igår var det crawlkurs igen.
Och jag hade inte hunnit att träna själva, heller!!!
Och, "de andra" hade fått börja träna på armtag vid det förra tillfället.
Jag som redan innan jag åkte iväg till simhallen hade ångest för att jag var så fruktansvärt kass förra gången och rädd för att vara allra, allra sämst nu när jag inte vare sig hade hunnit öva eller kunnat vara med, jag fick nästa hicka.

Så kom jag på mig själv och rätade på ryggen och sade: Veronica, du är på NYBÖRJARKURS! Även om DU tyckte att du höll på att dö drunkningsdöden vid förra kurstillfället och allt var svårt, så VET du att vi var FLER som inte fick ihop det. SÅ, marsch pannkaka, hopp i bassängen, lyssna på simläraren och fokusera på att göra.

BARA GÖR'T!!!

Och det gjorde jag.

För det visade sig att när jag väl fick lägga till armarna och inte tänkte så himla mycket och istället fokuserade på att göra alla rörelserna rätt, så gick det ju relativt BRA!!!

Men, allvarligt! Vad SVÅRT det är att crawla när man bara ska göra en sak i taget. Träna benspark. Träna andning. Träna armtag. Tänka på att armbågen ska upp, tummen ska vridas uppåt/inåt för att få en bra armbågsrörelse, hålla armen utefter samma spår hela vägen runt, andas i takt, andas med RÄTT TAJMING! hålla ner rumpan, sparka med benen, inte sparka med HELA benen, sträcka på tårna, låtsas att man sparkar boll i vattnet, titta neråt (inte framåt), andas ut, andas in (och inte svälja vatten)... *PUUH*

Och då har jag förstått att det finns MÅNGA, MÅNGA små detaljer som människan inte ens har börjat peta på ännu.

*trippelsuck*

Jag börjar fatta nu i alla fall och det är positivt.
Det är tre gånger kvar, jag har redan anmält mig till fortsättningskursen.
Det betyder att jag har tre gånger på mig att se till att kunna simma 25 meter crawl i ett svep och med rätt andning = utan att få kallsupar, vila eller dö på vägen.

Om jag fortsätter som jag gjorde igår, kommer det nog att lyckas. För vet du, om man andas med rätt tajming och vrider på huvudet med rätt teknik, får man plötsligt myyyyyyycket längre TID på sig att få IN luft i lungorna = man blir mycket mindre andfådd och kan simma rätt länge.
Så länge som man lyckas upprätthålla den goda tekniken, vill säga.
I mitt fall INTE en hel bassänglängd på 25 meter.
Än.

*asgarv*

MEN, jag är asnöjd med att jag bestämde mig för att sätta på mig den fula badmössan igår.
För, utan hår i munnen och i ögonen (och nej, inga tofsar hjälpte, håret smet!) var det väldigt mycket lättare att koncentrera sig på att just simma. Framför allt andas.

Så, ett tips till dig som har liiiite längre hår än kortkort, använd badmössa. Du vinner en hel drös koncentrationsförmåga på det.
Om du lyckas glömma bort hur ful du är förstås. (fast det var nå'n som sa' att det såg proffsigt ut,s å jag tog fasta på det istället och simmade på)

Prestige och fåfänga funkar inte för medelålders och tjockast på mitten-nybörjar-crawlare. Då lär vi oss ingenting. Punkt.


OBS! De stora, fula glasögonen är utbytta mot lite mindre, men i princip lika fula som dock passar mitt ansiktes storlek en aaaaningens bättre. ;) Badmössan är densamma dock. Pöss!

söndag 14 september 2014

Skogsmulle?

Sedan ett par månader har jag känt ett galet sug efter att paddla kajak.
Jag VET! Var kom det ifrån liksom?!?

Jag som starkt ogillar att vara ute i naturen, så där bara. Fast det är inte riktigt sant! Jag ÄLSKAR att vara ute i naturen om jag har något att göra när jag är där. Rida, cykla, paddla etc. Men jag har dåligt lokalsinne, dålig fantasi och förstår inte det där med att ge mig ut i skogen för att det är så fridfullt, det är fullt av mygg och spindlar och annat äckligt och jag är en aning bekväm. Okej?

Men paddla kajak. Det gjorde jag i tioårsåldern. I Brunnsviken. Tränade alltså. För jag kunde inte göra saker bara för att det var kul då heller, men det övar jag ju på nu. Nu när jag närmar mig de femtio.

För himmel vad mycket roligt man MISSAR när man inte kan slappna av och bara göra det. För att det ÄR just KUL!!!

Och nu är det en vän som har bjudit in mig till en myshelg, ja myshelg enligt honom alltså. Ett gäng trevliga människor som ska paddla ute vid Resarö, tälta, grilla, snacka skit. Och jag tvekar för att jag är väldigt tveksam till tältningen.

Samtidigt längtar jag ju!!! Jag VILL PADDLA!!! Och jag tror att jag har en liten, liten gnista som känner att den här helgen kommer att vara grymt härlig avkoppling.

Jag har bett om en utrustningslista, för att se vad jag behöver och kan låna ihop. Några saker behöver jag klart köpa, men det är ju dumt att gå all in skogsmulle och stressa plånboken och få ytterligare en utrustning som ligger i garaget och skräpar. ;)

Skämt åsido, jag ÄR smartare än så faktiskt. ;P

Paddla kajak. Med övernattning i tält. 27-28/9. Vem skulle tro att jag ens skulle tänka den tanken för typ 6 månader sedan?!?

söndag 7 september 2014

Vingelpella på vägarna

Jaha, idag kom min lilla, röda räser ut. Det var inte vackert. Ja, om man nu inte räknar cykeln, för den är vackrast. :) Men allvarligt, det är SVÅRT att cykla på den där lilla saken med de smalaste hjulen. De är ju ungefär lika tjocka som min tumme och har en anläggningsyta mot asfalten som är typ 2x5 mm. (Jag överdriver säkert, men du fattar grejen va?)

Och om jag sitter upprätt och känner mig någorlunda stabil, når jag inte bromsen. Och ligger jag ner så att jag når bromsen lätt och snabbt, då har jag vingelfaktor x 10.

Mag- och ryggmuskler, har du hört talas om dem? Jag har så'na, men de räcker inte till att stabilisera en liten räsercykel inte.

Och växlarna. Vi ska inte ens gå in på dem! Eller, jo det ska vi! Man KAN ju tro att det är ungefär samma sak att växla en mountainbike och en landsvägsräser, men icke det.  Mountainbiken har 30 växlar, 3x10, rätt enkla att hitta rätt för utmaningen, men den här lilla röda saken jag cyklade på idag. Puh!!! 20 växlar, 2x10 med en helt annan utväxling än skogscykelns. SVÅRT!!!

Men, skam den som ger sig. Jag var ute i en timme idag, vimsade pmkring lite, var lite rädd, blev lite kaxig, trampade tungt, trampade lätt, fick vända och leta väg, hittade cykelväg och vinglade vid rödljus. Jag KOM IHÅG att klocka ur fötterna!!! Men det är jag livrädd för att glömma när jag cyklar landsväg, så det blir till att öva, öva, öva. *pust*

Benen var trötta efter gårdagens intervaller, så det blev 17 km på 50 minuter med moderat ansträngning (ca 70-75 % av maxpuls som högst) och det var målet. Ca en timme ut och rulla för att få en känsla för cykeln.

Nu har jag svamlat klart om min cykeltur. Förutom att jag undrar om det tar lång tid att bli av med vinglandet? Och så undrar jag om benen någonsin slutar att kännas trötta när man cyklar? Det spelar liksom ingen roll om jag har vilat eller kört ett hårt pass innan, benen känns som brinnande stockar hela tiden. Irriterande.

Nu, vila. Ikväll kommer älskade, underbara galenmannen hem från sin grabbresa till Köln. Längtar faktiskt. Puss!!!

lördag 6 september 2014

Ha! Jag överlevde!

90 min spinning puls, med tre pulstoppar varav en med tre intervallomgångar. Jag överlevde. Jag mår till och med BRA!

Tjohooo! Det måste vara endorfiner, för efter ca 65 minuter började jag LE! Fast det rann svett från huvudet och benen brann.

Vilken underbar känsla. Att orka.

Jag önskar alla den känslan, för när man har varit i riktigt dålig form tror man att det är omöjligt att må bra när man tränar hårt.

Det går. Men det handlar om att skynda långsamt, vara envis och härda ut när det känns tungt. Nästan alltid känns det skönt om man har tränat fast man inte har haft lust? Det är en bra idé att försöka samla på den känslan av må bra, till de dagarna när man känner extra lite lust att gå till gymet, ut och gå eller vad det är som du har bestämt att du ska göra. Vi mår ju bra av att röra oss och ibland är det bra att utmana oss lite. Kroppen är en lat maskin och vänjer sig vid ansträngningsnivån.

I februari, när jag började träna, kunde jag inte ens tänka 90 minuter i sträck på enspinningcykel . 30 minuter var nog. Precis innan sommaren tog jag ju steget till 55 minuter. Och pulspass/intervall. Nu, 90 minuter. Puls/intervall.

Bara så att du vet, så är jag faktiskt stolt över mig själv. Inte bara för att jag gjorde det och orkade, men också för att jag tränade mer än 60 min. Jag har haft en psykologisk tröskel där, vid 60 min, efter det har jag tyckt att all träning är tråkig.

Jag inser ju att, om jag nu ska lyckas köra fler långlopp på cykel, vara nöjd med min prestation och kanske, kanske, ställa upp i ett kortdistans triathlon nästa år, då måste jag börja vänja kroppen vid ansträngning under längre tid än 60 minuter.
Så, ett steg är taget.

Schysst början på lördagen.

Se'n, att jag tappade ner garagenyckeln i hisschaktet och totalt tappade lusten att prova min lilla landsvägscykel idag, det är en annan historia.

Pöss!

fredag 5 september 2014

Viktväktarcoach

Nu har jag gjort det.
Ansökt.
Eller rättare sagt varit på ett informationsmöte, träffat regionchefen och bestämt ett datum för att gå första utbildningssteget. Jag ska få alla underlag nästa vecka, så jag kan göra intervjun och fylla i alla uppgifter.

Så, nu måste jag nå målvikt 31/1-15.

För 20/2-15 börjar utbildningen.

Nu jävlar! :D

TBE-vaccination

Hade inte en tanke på fästingar eller TBE förrän ett par arbetskamrater påpekade att jag minsann också är ute i skogen numera! Men jag cyklar ju bara? Ja, och ligger ner då och då, tror du inte attdu  kan få fästingar då???

Det var bara att bita ihop, boka tid för vaccination och inse att jag har blivit en i riskzonen. *hehe*

Vaccinerade första dosen igår. Idag har jag varit hemma med feber. Är jag förvånad?
Det är bara barn som får feber som reaktion på vaccin mot TBE. Det står på 1177.se.
Det kan ju vara en slump. Vi får se om en månad när jag tar dos två.

Pöss

Jag har glömt att presentera min nya kompis!

I garaget står ju en ny leksak! Den kom in i familjen lite tidigare än tänkt, men priset var så bra att jag helt enkelt var "tvungen" att slå till. Jag var faktiskt ute letade, om än inte så aktivt eller desperat, eftersom hösten innebär rea och jag tänkte att ett bra pris och stå hela vintern och vänta var bättre än att vänta till i vår och köpa jättedyrt. Som jag brukar... Typ. *haha*

Här är hon:



Inte testad än, mer än en kort, vinglig runda. Liiite annorlunda att cykla på än min stadiga mtb. *haha* Imorgon ska vi ut en runda för att se om det går att få lite fart på tanten. Scary!

Jag är lite kär i den här cykeln faktiskt, för den är så snygg!!! Jag gillar min mtb också, men den tilltalar mig inte rent estetiskt. Den behöver bytas ut bara för det, men med tanke på pengarna får den ändå hänga med ett tag. Den andra lilla go'biten fick jag för ungefär halva ordinarie pris. Det gillar jag. Också.

Nu ska jag bara få ordning på den där förbannade hälsenan och se till att kroppen är i skick att åla sig in i en våtdräkt, så är det dags att börja förberedelserna för nästa års utmaningar. :) Det börjar 2/5-15. Åtminstone den första fysiska utmaningen.

Det här med att crawla - för dig som undrar

Jag har förstått att det är väldigt olika på upplägg på kursen, beroende på vem du får som lärare. Och det är klart, alla är ju olika och har lite olika metodik. Plus är lite olika som pedagoger. Antar jag. ;)
Men, om jag fattat rätt, är nybörjarkursens mål detsamma oavsett; att kunna crawla 25 meter med rätt teknik och med rätt andning, så du inte känner dig halvdöd och nära drunkning när du når andra sidan bassängen. (Min tolkning.)

Vår simlärare, Christian, börjar med benen. Vi har kört benspark i två lektioner á 45 minuter. Simplatta för armarna och benspark på rygg och på mage. Kan verka enkelt, men icke. Framförallt är det rätt jobbigt. Speciellt när jag kom på att det gick mycket lättare att ha rätt teknik när jag sparkade snabbare, men då blev det också JOBBIGARE!!! *haha*

Om man simmar hela tiden, så mycket man bara orkar öva fram och tillbaka, fram och tillbaka, blir det rätt många bassänglängder och benen blir trötta. Med lite övning mellan lektionstillfällena går det lättare och lättare, så länge du kommer ihåg lärarens tips och råd. Det där med att ha lite tempo på sparkarna hade jag inte hört, men nu fattar jag med.

Christian tror att vi kommer att få lägga till armtekniken gång 5 ca. Nu tränar vi på benen, nästa gång kommer han att lägga till andning och när benen är på g och vi inte behöver tänka på tekniken, kommer vi att lägga till armar.

Känner jag mig dålig? Jajamensan!
Trodde jag att det skulle vara svårt? Japp!
Är det för svårt? Nej, det krävs lite envishet bara. Säger de... *muttrar*
Är det jobbigt? Ibland. Speciellt när man gör rätt! *s*
Är det kul? JAAAA!!!

Vi inleder passet med 6 längder uppvärmning. Valfritt simsätt, men eftersom vi går crawlkurs för att LÄRA oss att crawla och alltså inte kan det, simmar vi bröstsim de flesta av oss. Vackert så. Första ggn fick vi simma en längd crawl, då gott vi kunde, för att läraren skulle se vad vi kan. Eller inte kan. *hehe*

Kondition är hyfsat bra att ha. Och det är rätt bra att våga doppa huvudet, för det går liksom inte att crawla utan att doppa huvudet och simma ryggsim ger smärtor om man ska hålla upp nacken. En av kursdeltagarna håller upp huvudet så att hon blir stel i nacken, det går inte i längden.

Åter till konditionen; första ggn var vi fyra på banan och två av oss simmade sex längder som uppvärmning, de andra två stod och väntade på oss när vi simmade sista längden. Det visade sig att de inte simmat sex längder, utan snarare två. Inte för att det är mitt bekymmer egentligen, men det har blivit det för att den ena inte har ork nog att simma hela tiden och alltid är i vägen när vi andra övar och den andra är tydligen livrädd för djupt vatten. Han vänder alltid vid kanten till det djupa. Han, nummer två,  är rätt dålig på svenska, så jag undrar om han kanske har anmält sig till fel kurs? *hmm*

Summa summarum, efter två tillfällen, är det ändå rätt roligt att simma. Framför allt är det plötsligt roligt att gå till badhuset och simma själv när jag har något att öva på. Jag simmade 40 minuter förra helgen, övade på benspark och försökte tänka på de tips jag fick.

Jag försökte mig på lite armtag också och upptäckte att det går hyfsat bra om jag inte har så himla bråttom. Om jag har hyfsad teknik återstår att se. Om typ 3 veckor. Om Christian tillåter. *s*

Och apropå Christian, simläraren, det är rätt trevligt med vältränade killar i badbyxor som finns där för din skull... *fniss* (Förlåt, jag kunde inte låta bli.)