onsdag 13 augusti 2014

Jag ÄR här!

*haha*

Vissa är lite otåliga och behöver en uppdatering.
Och jag behöver synka mitt bloggande.
Jag bloggar mycket på Viktväktarnas forum just nu, för det är där jag hämtar min energi i viktminskningsresan. Jag måste få ihop de här bloggarna på något sätt.

Uppdatering:

Semesterns sista dag är idag, men jag är väldigt, väldigt sugen på att förlänga med två dagar. Strunta i att jobba tors-fre, men jag vet att det inte gör det bättre. Snarare tvärrtom.

Och vilken semester jag har haft. Både bra och dålig.
Bröllopet var kul, men jag blev superdålig på lördagmorgonen. Jag trodde att det var en rejäl allergisk reaktion, men vartefter dagen gick, blev kväll och så småningom natt, var det tydligt att jag var förkyld. Vi fick åka hem innan bröllopsfesten var slut, vid midnatt. (Som tur var, för de höll på till 6 på morgonen.) Jag sov på terrassen, upprätt i en solstol. Då kunde jag iaf andas. Lite.

Vi åkte till Brac, ö utanför Split, dagen efter. För en veckas mys på hotell. Borta från närgången familj. Regnet formligen vräkte ner. I tre dagar. Tur var väl det, för jag var vrålsjuk. På tisdagen gick älsklingsmannen till apoteket och hämtade dundermedicin. Många roliga ingredienser, men de fick mig på benen så pass att vi kunde njuta av de sista fyra dagarna på ön. Det var semester. Vi kände oss utvilade och glada.

Lyckades få till ett par träningspass, lite promenad, kort jogg och vattengympa. Lungorna var inte riktigt med, men jag rörde lite på mig.

Sedan till lägenheten i byn utanför Split. Fortfarande krasslig, men nu var mannen sjuk. Stackarn. Honom var det synd om. ;) Fyra dagar senare kom min familj ner. Och allt jag befarat gällande min mamma besannades. *suck* Och ändå hade jag lyckats hitta massor av positiv energi och lite glädje över att hon skulle komma. Tillsammans med de andra. Jag ville att det skulle bli bra. Men hon var som hon alltid är, jag lät mig störas och blev bitsk ganska snart. Och veckan var skit. Tyvärr.

Systerdotter och skrutt med pojkvän/sambo  var hur fina som helst.

Och jag lyckades skrämma svärmor. Jag blev så j-a förbannad och älsklingsmannen (som brukar ta konflikterna med den ömma modern) var inte hemma. Jag har varit tyst i fyra somrar, men när hon gav sig  ungdomarna utan någon egentligen anledning än att hon var sur och grinig och inte hade någon annan att gnälla på, då fick det vara nog. Så jag sade stopp. Och dagen efter bad hon om ursäkt för sitt beteende. Och så grät hon en skvätt och deklarerade att hon blev så rädd när jag skrek åt henne. *fnys* Det var ingen som skrek, men jag ruttnade och sade stopp. Det var hon nog inte beredd på. *pfft*

Magsjuk blev jag också. Två dagar försvann. Som tur är blev ingen annan sjuk.

Lyckades få till tre träningspass sista delen av semestern, ett på gym, en promenad/jogg och ett pass med styrka på stranden. Slut!!!

Jag tröttnade på semestern, så vi åkte hem två dagar tidigare än planerat. Och det var så skönt att komma hem. Två dagar hemma i lägenheten behövde jag.

Idag, idag är en alldeles speciell dag.
Idag kommer älskade, underbara galenmannen till Stockholm.
Och han kommer för att stanna!
Idag blir vi sambos.

Så, trots att semestern var rena pinan delvis, slutar den på bästa sätt.

Pöss!

3 kommentarer:

  1. Både bra och dåligt, låter det som. Precis som livet är. Åh, äntligen sambo. Grattis och lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så. Fast tycärr var tiden med avärmor så tröttsam i år att jag inte kommer att åka till Kroatien nästa sommar. Jag ska fira min tåfemtioprsdag på annan plats.
      Och tack! Det är lite smräckblandad förtjusning, äntligen sambo, *pirr*

      Radera
  2. Vet inte om förra inlägget kom in. Men iallafall bra att du har kommit hem! Och blivit sambos!

    SvaraRadera