tisdag 24 maj 2011

Fitnessfighten - dag 24

Det är ett hemskt tråkigt och ensidigt fokus i min blogg den här månaden. Å andra sidan så måste jag fokusera hemskt och tråkigt på den här utmaningen för att lyckas ta mig ända in i mål.

Träning
Det är bara 6 träningsdagar kvar nu, tills jag får vila. En välbehövlig vila för min stackars, gamla kropp. ;-P

Fast, idag var en bra träningsdag. Jag har inte riktigt lyckats äta med den regelbundenhet som jag hittills har lyckats hålla hyfsat, så jag trodde att kroppen skulle protestera när jag tränade. Jag var hypernära att skippa gymet direkt efter jobbet, åka hem och äta för att senare åka till gymet. Jag insåg att det var en fälla. Min hjärna försöte intala mig att jag skulle komma iväg till gymet vid 19-tiden. *host* Bullshit *host*

:-D

Så jag chansade. Och SEGRADE!!! Det gick över förväntan och med tanke på gårdagens hemska pass, gick det FANTASTISKT bra. *L*

På X-trainern lyckades jag,  inklusive uppvärmning komma upp i 176 kcal, en ökning. *nöjd*
På rodden (som blev mellankonditionsövningen eftersom X-trainern var upptagen) tog jag 2045 m på 10 min och är nöjd med det med. Jag rodde liksom 1860 igår... *s*

Övningarna går tungt, känner mig svagare, men jag tror det är inbillning eftersom själva övningarna är mer komplicerade nu än för 3 veckor sedan.

Vi lade till triceps push-ups idag och jag kände mig klen, klen, klen. *muttrar* Fast när jag kört denna övning tidigare har jag knappast gått ner på 4s och upp på 2, så jag ska nog inte jämföra. Än. Det får jag göra första veckan i juni när jag kör Georgys program igen.

Allt som allt en bra träningsdag, innehållsmässigt en bra matdag, men dålig planering gör att jag ätit oregelbundet och magen är lite svullen. Min mage är lite kinkig. *s*

Det här med resultat
Jag VET ju att den här utmaningen med mat och träning har gett resultat, jag har bara inte fattat att det syns. Förrän idag. Nu var jag på min fd arbetsplats och de har inte sett mig på ett par månader, men jag vet ju att den största förändringen har skett sedan 1 maj.

Bekräftelse fick jag idag. På flera sätt. En del mer positiva än andra. *skrattar lite*
De flesta jag mötte sade mest WOW, det gjorde mig glad och stolt. Jag jobbar hårt.

En av tjejerna, i min egen ålder och samma kroppstyp/längd etc... medan jag jobbade där identifierade hon sig med mig, för vi var liksom båda runda, utan att vara extremt (iaf synligt) tjocka. Om man får säga så. Idag mötte hon mig i fikarummet och tittade storögt på mig och i princip vrålade:

"Du är ju inte rund längre! Vilken svikare! Vad  har du GJORT?!?"

Och så tittade hon på sig själv, tittade på mig och så blev hon tyst.

När jag berättade vad jag gjort, att det inte handlar om en quick fix utan att jag jobbar HÅRT, då slutade hon lyssna. Inte för att hon nedvärderade mitt arbete, men det var tydligt att den uppoffringen var hon inte redo att göra. Det är okej. Det är allas val att hantera sitt liv och sin kropp som det passar en bäst och man gör det man är redo för. Men det kändes verkligen som om hon var uppriktigt besviken på att hon inte hade rund "syster" längre.

Och nästa steg, när jag berättar att jag har 7 kg kvar att gå ner (då väger jag ändå precis under 70 kg, vilket ff är rätt mycket för min längd = 170 cm) så kom standardkommentaren - DET GÅR INTE!!! Då blir du alldeles för smal!!! Du måste tänka på att du tränar mycket och att muskler väger mycket mer än fett... *suck*

Det fick mig att börja tänka på det här med livsstilsförändringar kontra snabba lösningar och hur enkelt det är för människor att döma ut någon/något bara för att det ger dem/oss dåligt samvete. Min älskade galenman har råkat ut för det, han har gått ner 30-35 kg (innan han träffade mig) och han gjorde det på sitt sätt. Ingen trodde på att han skulle hålla sin vikt. Hans erfarenhet, liksom många andras, är att man måste hålla fast vid nya vanor vilket vi sällan gör.

Och förändringen som skett hittills, den är ju uppenbarligen stor, men bara för att någon ANNAN ser det utifrån och skillnaden är stor, betyder det väl inte att deras rädsla för förändring ska styra  mitt välmående? Nu raljerar jag kanske en aning, men faktum kvarstår att jag är överviktig, även om jag sammanlagt har gått ner nästan 17 kg. Faktum kvarstår att det inte är sunt att vara en tjockis, även om jag förbättrat min kondition och mina förutsättningar för välmående. Faktum kvarstår att det fortfarande är en bit kvar tills jag har en kropp som mår så bra den kan.

JAG FÖRSÖKER INTE PÅ NÅGOT VIS GÖRA NÅGOT EXTREMT!

Att väga 69-70 kg som medelålders kvinna, 170 cm lång, med lite muskler som håller ihop tantkroppen, det är inget konstigt. Jag står inte och faller med 6an, men jag skulle bli grymt nöjd med mig själv om det gick. Med bibehållen muskelmassa. Det gör mig glad. Jag kommer inte att bli sjukt smal, men jag KOMMER att se VÄLDIGT annorlunda ut jämfört med nyårsafton 2009, 94,2 kg tung och helt otränad.

Framtiden
Oavsett vad, så var det lite coolt att få den boosten idag. Det är en vecka kvar och jag har ju redan bestämt att träningsmängden ska bli lite mindre efter fighten, men maten kommer att bli kvar. Med en justering, jag kommer att tillåta mig att njuta lite mer och lite extra en kväll i veckan. Den njutningen kommer troligen att se lite annorlunda ut än tidigare, med tanke på att jag inte har något egentligt sötsug längre. Det kommer mer handla om god mat i rimliga mängder. *L*

Om  dagar börjar den riktiga utmaningen, att behålla det jag har uppnått med att delta i Fitnessfighten.

1 kommentar:

  1. Jag vet att du kommer att lyckas. Och det är alltid jobbigt för omgivningen när någon ändrar sig och sitt beteende. Men de behöver inte du bry dig om, snart äter vi lunch och jag får dina lurar och så kanske vi kan ta ett glas vin också! Kram

    SvaraRadera