söndag 1 juni 2014

Ett steg i taget

Det här med vikten, egentligen är det inte så viktigt, men det är ändå jätteviktigt.
Hur funkar det? 
Det handlar kanske mer om att jag VILL att vikten inte ska spela någon roll. Iaf inte någon STÖRRE roll. Och att det är min hälsa, mitt välbefinnande, som ska vara i centrum.

Övervikten är dock en central del i ohälsan.

I januari vägde jag in på 99,9 kg. Det tyngsta någonsin för min del.
Samtidigt befann jag mig också i min mest ohälsosamma fas någonsin.
Bortsett från att jag faktiskt hade börjat titta upp ur mitt svarta hål. Hålet som jag geävt för att slippa möta världen utanför det som var absoluta måsten.
Jag mådde apa. Vikten var en stor del av hålet. Jag skämdes för min vikt. Kände mig ful och sjuk. Ville inte att andra skulle se mig.

Det är en otroligt dum idé, att gömma sig när man mår skit. Men, alla gör efter egen fason och till slut bestämda jag mig för att resa mig ur soffan. Ur hålet. Det var liksom bara att göra det.

Och i januari orkade jag ta tag i vikten. Var TVUNGEN. Jag vägrade nå tresiffrigt på vågen. Det var bara INTE ett alternativ. Så jag gick till Viktväktarna. Det fungerar. Har fungerat förr. Fast förr har jag slutat när jag närmat mig målet. Jag kunde ju nå det där sista själv. Fast det kunde jag inte. Ingen av de tre ggr jag gjorde det.

Den här ggn gick inte med i Viktväktarna, jag beatämde mig för at BLI viktväktare och att det här nu ska vara min livsstil. Det är fyra månader sedan.det går riktigt bra! :)
Det jag gillar med Viktväktarna är att inget är förbjudet. Du får äta vad du vill, när du vill, men du får ock lära dig vad som är en rimlig mängd mat för dig och det liv du lever. Där är nämligen mitt problem. Mängden. Jag har ingen aning om vad som är lagom mängd av mig själv. Jag kan sluka fem glassar iåutan problem, fast det egentligen var lagom med en. Och om jag hade stoppat vid en, hade jag kunnat vara nöjd eller kanske tagit en till bara för att det är gott, men fem är också gott. Dock inte konsekvensen. 
Så, jag är viktväktare för att det får mig att tänka efter, äta medvetet och bli medveten om mig själv och mitt mående, mitt VÄLmående! :)

Motivationen är det si och så med. Det går upp och detgår ner. Men mha Viktväktarna får jag en naturlig koppling mellan träning och mat, så att jag balanserar det hyfsat.

För jag HAR kommit igång att träna igen! DET är inget mindre än fantastiskt!!! Och otroligt ansträngande. Haha.

Knaskroppen gör ju lite som den vill. Medelålders och tjockast på mitten gör sig påmint med jämna mellanrum, för medelålderskroppen reagerar inte på träning så där jämnt och proportionerligt som den något yngre kroppen gjorde.
MEN! medelålderskroppen börjar bli stark igen, jag har "upptäckt" "nya" träningsformer, utmanar kroppen och börjar få kondition så att jag har KUL när jag tränar! Det är underbart.

Som isag, när jag tog med mig älskade, underbara galenmannen till gymet och körde ett intervallpass på spinningcykel. Vi körde ett pass med två omgångar á 8 Tabata-intervaller, helt GALET JOBBIGT! Och KUL?!? (Det var mannens första gång, han tyckte inte att det var kul. Nyttigt sade han... ;))

Jag undrar vart jag ville komma med det här inlägget? Jag gick in på bloggen för att skriva om det tokiga jag drog igång idag. En ny omgång av Fitnessfighten, som jag körde i maj 2011 senast. Och så blev det ett låååångt inlägg om utvecklingen sedan januari.
Men det är ju vad som har lett mig hit. Till ett juni med fokus på att steppa upp formen ett steg. Men, framförallt (måste jag erkänna) för att jag vill snabba upp viktnedgången bara liiiite och tajta till kroppen inför en av de kroatiska kusinernas bröllop i juli.

Fåfäng? Jovisst, men 2011, med 3 kg kvar till målvikt och med en kropp som var stark och glad, mådde jag bra och tyckte om mig själv. Njöt faktiskt.

Mitt nästa steg kanske måste vara att lära mig att må bra utan att vara normalviktig och vältränad, men samtidigt känns det som en ganska bra sak. Att vara i god kondition. Men INTE att det ska vara förutsättningen för att jag ska gilla mig själv.

Många ord blev det. Och fler frågor än svar i slutänden.
Fitnessfighten it is i juni iaf.
Efter det fortsätter jag resan som viktväktare. Den fortsätter även under Fitnessfighten så klart, jag tar den delen mer som en utmaning på träningssidan. Jag är inte så förtjust i dieten som är inblandad. För många förbud. Jag undviker redan tillsatt socker och de flesta fetter och begränsar intaget av kolhydrater (ffa snabba), men inget är förbjudet. Förbjudet gör liksom att jag vill ha fast jag inte vill.
Men, det är en helt annan story. Och nästa terapisession kanske? *haha*

Dag 1 avklarad. Av 30. Vi får se hur resan blir den här gången.
Det är utmaningen 7 kg på 7 veckor för en 7:a som förstasiffra som triggat mig. 
Kroatienbröllop here I come! :D

Pöss på näsan

2 kommentarer:

  1. det var det jag gillade och gillar med Viktväktarna. Dom har till viss del lärt mig att äta lagom. Utan förbud. Sen att jag har andra problem som sätter käppar i hjulet för det är en annan sak. Viktväktarna är bra! Men jag har slutat att banta.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra! Var och en efter egen fason och när du hittar ditt, håll fast vid det! Mitt mål är att hitta en hållbar livsstil, att sluta banta, att må bra resten av det liv jag har. Ett del ål är att SLUTA noja över vikten, men dit är det långt kvar. Jag vet en sak och det är att när jag tränar och känner mig stark, då mår jag bra. Jag måste dock ha ett mål och utvecklas hela tiden, även om det tar tid.

      Radera