söndag 13 april 2014

Lycka eller endorfinrus

Vissa träningspass lämnar man med ett stort leende, fast man har tagit ut sig så mycket att det känns som om hela kroppen är som gelé.
Dagens spinningpass var ett så'nt. Det kändes alldeles för kort, jag ville inte att det skulle ta slut och det är så SKÖÖÖÖNT!

Ja, jäklar. För tre månader sedan trodde jag inte att det var möjligt. Men nu, nu vet jag att det kommer att gå.

Vågen berättade för mig att intaget var för stort den här veckan. +0,4 kg.
Men spinningcykeln berättade att jag är på rätt väg ändå, motståndet och tempot var väsentligt högre. *underbart*

Nästa vecka är en prövning. Älskade, underbara galenmannen och jag åker till Kroatien och en vecka i solen på onsdag. 
Målet är en timme promenad med tempo varje dag och att det som sämst ska stå +-0 på vågen när jag kommer hem. (Missar en vägning.)

-8,4 kg på 11 veckor.
Kondition otroligt mycket bättre.
Midjemått -9 cm.
Hälsa, på uppgång.

Allt som allt, riktigt bra resultat.

Nu ska jag ta min lyckorusiga kropp in i duschen. Pöss

Så här "snygg" är jag efter ett spinningpass. *haha*

5 kommentarer:

  1. Lovely!!!! Det är därför jag älskar jympan, jag får en sån endorfinkick ..och lite motion på köpet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är fantastiskt att få känna på det igen! Heja oss! :D

      Radera
  2. Heja dig snygging! :-)
    Tyvärr har jag inte känt den där lyckokänslan efter träning sen jag slutade med boxer för tio år sedan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en äkla jobbig resa, Venus. Jobbig start. Och lång. Snygg är man INTE! under tiden. Pöss

      Radera
    2. Nica, din kommentar gick upp i rök? Men JAAAAA! Och tack! Hur gåt det för dig?

      Radera