fredag 5 september 2014

Det här med att crawla - för dig som undrar

Jag har förstått att det är väldigt olika på upplägg på kursen, beroende på vem du får som lärare. Och det är klart, alla är ju olika och har lite olika metodik. Plus är lite olika som pedagoger. Antar jag. ;)
Men, om jag fattat rätt, är nybörjarkursens mål detsamma oavsett; att kunna crawla 25 meter med rätt teknik och med rätt andning, så du inte känner dig halvdöd och nära drunkning när du når andra sidan bassängen. (Min tolkning.)

Vår simlärare, Christian, börjar med benen. Vi har kört benspark i två lektioner á 45 minuter. Simplatta för armarna och benspark på rygg och på mage. Kan verka enkelt, men icke. Framförallt är det rätt jobbigt. Speciellt när jag kom på att det gick mycket lättare att ha rätt teknik när jag sparkade snabbare, men då blev det också JOBBIGARE!!! *haha*

Om man simmar hela tiden, så mycket man bara orkar öva fram och tillbaka, fram och tillbaka, blir det rätt många bassänglängder och benen blir trötta. Med lite övning mellan lektionstillfällena går det lättare och lättare, så länge du kommer ihåg lärarens tips och råd. Det där med att ha lite tempo på sparkarna hade jag inte hört, men nu fattar jag med.

Christian tror att vi kommer att få lägga till armtekniken gång 5 ca. Nu tränar vi på benen, nästa gång kommer han att lägga till andning och när benen är på g och vi inte behöver tänka på tekniken, kommer vi att lägga till armar.

Känner jag mig dålig? Jajamensan!
Trodde jag att det skulle vara svårt? Japp!
Är det för svårt? Nej, det krävs lite envishet bara. Säger de... *muttrar*
Är det jobbigt? Ibland. Speciellt när man gör rätt! *s*
Är det kul? JAAAA!!!

Vi inleder passet med 6 längder uppvärmning. Valfritt simsätt, men eftersom vi går crawlkurs för att LÄRA oss att crawla och alltså inte kan det, simmar vi bröstsim de flesta av oss. Vackert så. Första ggn fick vi simma en längd crawl, då gott vi kunde, för att läraren skulle se vad vi kan. Eller inte kan. *hehe*

Kondition är hyfsat bra att ha. Och det är rätt bra att våga doppa huvudet, för det går liksom inte att crawla utan att doppa huvudet och simma ryggsim ger smärtor om man ska hålla upp nacken. En av kursdeltagarna håller upp huvudet så att hon blir stel i nacken, det går inte i längden.

Åter till konditionen; första ggn var vi fyra på banan och två av oss simmade sex längder som uppvärmning, de andra två stod och väntade på oss när vi simmade sista längden. Det visade sig att de inte simmat sex längder, utan snarare två. Inte för att det är mitt bekymmer egentligen, men det har blivit det för att den ena inte har ork nog att simma hela tiden och alltid är i vägen när vi andra övar och den andra är tydligen livrädd för djupt vatten. Han vänder alltid vid kanten till det djupa. Han, nummer två,  är rätt dålig på svenska, så jag undrar om han kanske har anmält sig till fel kurs? *hmm*

Summa summarum, efter två tillfällen, är det ändå rätt roligt att simma. Framför allt är det plötsligt roligt att gå till badhuset och simma själv när jag har något att öva på. Jag simmade 40 minuter förra helgen, övade på benspark och försökte tänka på de tips jag fick.

Jag försökte mig på lite armtag också och upptäckte att det går hyfsat bra om jag inte har så himla bråttom. Om jag har hyfsad teknik återstår att se. Om typ 3 veckor. Om Christian tillåter. *s*

Och apropå Christian, simläraren, det är rätt trevligt med vältränade killar i badbyxor som finns där för din skull... *fniss* (Förlåt, jag kunde inte låta bli.)

2 kommentarer:

  1. Tackar! Då fick jag svar på en del av mina ångest frågor :-)!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att du ska prova! Vår simlärare har en ängels tålamod, även med dem som inte vågar doppa huvudet eller är rädda för djupt vatten. Kan jag svara på hur jag upplever något annat som du undrar över? Det är så himla svårt att veta vad du vill veta och jag har ju så svårt att vara allvarlig. :( Mla om du vill, vereade@gmail.com

      Radera