fredag 22 augusti 2014

Trötthet

Jag blir galet sötsugen när jag är trött.
Det är som att kroppen desperat försöker få energi, på vilket sätt som helst. Bara det går snabbt, för maskineriet håller på att stänga ner.

Det är ju en sak om det beror på att jag har ätit dåligt. För lite eller av fel sort/kvalitet. Då är det ju logiskt, svårt att argumentera emot. Det finns liksom bara en lösning, gör om och gör rätt. Fall inte för frestelsen och ät något du vet att du mår bra av. Jag alltså.

Den där tröttheten som kommer av för lite sömn är värre. När man desperat försöker hålla sig vaken. Kaffet är redan överdoserat, man kanske överväger någon uppiggande dryck från det kylda urvalet, men hjärnan skriker SOCKER!!! NU!!! Och FETT!!! NYSS!!!  
Vad svarar man då? Jag svarar oftast med: Ja ja, du ska få. Rätt snabbt. Om jag inte kan gå och lägga mig. Fast igår fick kroppen socker. Massor av socker, se'n gick jag och lade mig. Tidigt. ;)

Den mentala tröttheten är nog värst ändå. Det spelar ju inte så stor roll att jag äter regelbundet, lagom och rätt och går och lägger mig "i tid", för tröttheten sitter inte primärt i kroppen. Eller jo, det gör den ju, men det är inte det fysiska som är den primära orsaken. Sömnen och magen påverkas i mitt fall och det spär ju på tröttheten så klart, men det är en annorlunda trötthet. För mig. Troligen för fler. Här är det som om hjärnan inte talar i energitermer längre, utan om tröst. Också. Och även om hjärnan slutat skrika, är kravet så mycket starkare, för den kräver konstant. Hela tiden.

Igår var jag helt slut. Första jobbveckan efter en skön semester, en längre torsdag på jobbet än planerat, konstiga mattider och en del grubbel i skallen i kombination med en träningsvärkssmärtande kropp. Fast jag försökte äta ikapp (och det vet vi ju hu bra DET brukar gå), gick allt på högvarv för att få energi och kvällen slutade med godis och kakor och sedan koma. Idag vaknade jag efter 9 timmars sömn och kände mig bakfull.
Men rätt glad.
Det känns ovanligt.
Tröttheten sitter tack och lov i kroppen, inte i knoppen. Just nu.

Jag är livrädd för den mentala tröttheten. Hålet. Soffan. Dit vill jag inte igen.

Kakmonstret kan jag för det mesta tygla. Jag har verktygen, men det blir inte alltid rätt.

Och ibland tänker jag helt tokigt. Och glr. Som igpr, när jag hade vägningsdag och vågen visade plus och trots att hag VISSTE varför (jag har ätit för mycket, medvetet) så tyckte jag att "skit samma, nu är jag ändå tjock så då kan jag lika gärna äta lite till".

Så, jag har lite att jobba på. Med. Även om jag har kommit en bra bit på väg.

Ha en fin dag. Verkligen! Det är fredag och jag planerar en myshelg med min älskade sambo! :D

3 kommentarer:

  1. Skönt att se att det finns fler av min sort! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller vad hemskt att vi är många. *haha* Bara att bita i det sura äpplet.

      Radera
  2. I hear you. Samma samma här. Skickar hejar rop och pepp! Nu tar vi tag i hösten med ordning och reda och prioriterar att må bra va?

    SvaraRadera