söndag 31 augusti 2014

Plastikkirurgi - bra eller anus?

När jag började gå ner i vikt och insåg att jag nog skulle lyckas, var jag mest rädd för att halsen skulle börja hänga. Jag har en, näst intill panisk, rädsla för kalkonhals. Det får bara inte hänga där! Inte än iaf.
Fast... jag är tveksam till att jag någonsin kommer att tycka att det är acceptabelt. Ingen aning om varför. Jag veeeet, hemskt ytligt.

Förlåt mig om du har kalkonhals och gillar den, det är inte meningen att förolämpa någon, det här handlar om mig. Du får se ut precis som du vill, jag lovar.

Hur som helst, förutom kalkonhalsen, var jag också orolig för magen. Att huden skulle börja hänga när fettet började försvinna. Och så började jag fundera på det där med plastikoperationer. På när jag skulle tycka att det var okej att göra en. Eller till och med nödvändigt!!! Och det tydliga svaret från mig själv var att plastikoperation över huvud taget inte kändes nödvändigt, utom i ett enda fall.

Om huden på min hals inte är tillräckligt elastisk för att gå tillbaka, utan börjar hänga. Operation. Direkt jag har gått ner i vikt klart. Ingen tvekan.

Men nu, efter 18 kg (av ca 30), ser jag att halsen inte är något bekymmer. Inte än iaf och då tror jag inte att det kommer att bli något problem senare... Och magen, den följer med så sakteliga, även om den är betydligt envisare och då pratar vi både fett och hud. Jag verkar ha hyfsat med elasticitet i huden även på magen och det bådar ju gott.

Det som visar sig vara störande, är mina övre ögonlock. De har börjat bli trötta och hänga med viktminskningen, vilket gör att jag ser både trött och elak ut. Så nu har jag faktiskt, på allvar, börjat fundera på om det är värt att göra en ögonlocksplastik ?

Inte förrän jag har gått ner i vikt klart förstås, men jag överväger verkligen. För om ögonlocken gör att det enda jag ser efter allt slit, är en hängig och ful nuna som tittar tillbaka i spegeln... Jag tror att du fattar.

I tanken har jag lekt med att fixa boobsen också, om det bara blir skinnlappar kvar, men det kommer aldrig att hända. Jag och mannen får älska dem som de är helt enkelt. Men ögonlocken ligger faktiskt i farozonen...

Jag har aldrig ens funderat på skönhetsoperationer tidigare. Undrar om det är medelåldern som gör det?

Har du funderat? Hur tänker du? Jag är nyfiken.

12 kommentarer:

  1. Det som är tråkigt är ju att du skriver att du tycker att kalkonhals är fult även på andra och sedan i samma andetag skriver att alla får se ut som dom vill. Jag tycker att man ska hålla vissa åsikter för sig själv. Det är blogginlägg av denna kaliber som får världen att må lite sämre.

    Vad du gör med din kropp har jag inga åsikter om och jag gratulerar dig till din viktnedgång, bra jobbat!

    SvaraRadera
  2. Det var klantigt av mig. Förlåt om jag fick dig att må dåligt. Jag ändrar.

    SvaraRadera
  3. Jag har alltid sagt att när jag når målvikt ska jag minska/lyfta brösten. Ögonlocken har jag också funderat på... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas faktiskt att jag ändrar inställning och gillar både det jag är och det jag blir, men jag är nog för nojig för det. Samtidigt ögonlocken, det jag ser på foton... Hmm... Svårt fall, doktorn grät. Men är det bättre att jag gråter för att jag inte får träna, har ont etc? Vetef-n... Heja dig, Chrissan

      Radera
  4. Jag hade blivit ledsen för 15-20 år sedan. Nu tycker jag om mig själv. Men jag jobbar med unga som skulle få griller i huvudet av detta inlägg.

    SvaraRadera
  5. Ögonlocken hade jag tvekat över att göra - för det stör sikten, och det gör att man ser extremt trött utan att behöva vara det. Jag behöver gå ner 40 kg (nja 30 då) efter mina jojobantningar. Och huden hänger inte med. Mina överarmar kan man hysa en mindre by under. Har fyra nära vänner som gjort ögonlocken, det går på 5 minuter, och plötsligt ser dom hela världen igen :) Jag tycker att man gör som man vill. Mer av hälsoskäl än nåt annat. Men ja, om jag lyckas IGEN att gå ner dom där jäääåävla kilona, så kan jag nog tänka mig att plocka bort hud som blir överflödig och hängig. Pöss!

    SvaraRadera
  6. Det är klart att du fixar det, Nica. Om du vill, alltså känner att du mår bra/bättre av det. Det är knasigt att vi inte vet vad som är bra för oss utan förstör hela tiden. Jag önskar att jag kunde släppa nojan över att inte duga. För det är jättestor skillnad, mellan att noja och verkligen ha ett problem. Med kroppen alltså. För jag har nog mer problem med knoppen, bortsett från de där 15 kilona som är lite lverflödigt kvar. Pepp fina du!

    SvaraRadera
  7. Jag menade alltså att jag INTE hade tvekat att göra ögonlocken... Skriver som en kratta - kanske borde jag plastikoperera händerna också. Eller hjärnan :)) Tihi

    SvaraRadera
  8. Min 71-åriga farbror har lyft ögonlocken, för han såg ingenting och kunde inte köra bil, han är så glad nu när han "ser" igen, och kan köra bil!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Schysst exempel på nytta och inte fåfänga. :D

      Radera
  9. Jag kan tänka mig att göra både det ena och andra. Både av kosmetiska skäl och nytta. Det är upp till var och en. Besväras man av en viss sak/del så om det går att rätta till så varför inte? Det jag däremot motsäger mig är de här uppumpade läpparna och brösten som får folk att se ut som barbies-wannabees. Jag tror heller inte att fixa en kalkonhals/tuttar eller vad det nu är gör så att man får bättre självkänsla. Möjligen självförtroende men vad hjälper det om självkänslan är dålig sedan innan?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med dig! Dock tveksam till själva genomförandet. Att tro att op ska fixa självkänslan är nog vanligt tyvärr.

      Radera