Nyårslöftet - 2014 ska jag

köpa mindre

skratta mer

ge mig själv mer tid

ta hand om både kropp och själ

ägna tid åt aktiviteter som skänker mig lugn, varje vecka
ägna tid åt aktiviteter som gör mig stark, varje dag
ägna tid åt aktiviteter som gör mig glad, så ofta jag bara kan

älska MIG!

Medelåldern, klimakteriet, träning och kost

Det är vad bloggen blir från och med nu.
Det är dags för mig att börja om från början igen.
Men jag vill inte börja om med en ny blogg. Vi får se...
Jag kommer att göra ännu en viktresa, mest för att jag måste för hälsan.
Men också för att jag vill för min egen skull.
Meningen med bloggen från början, var ju faktiskt att rapportera om medelålderskroppens nyckfullhet och behov. Med lite humor. Förhoppningsvis.
Och så tänkte jag ta er med på resan. Resorna.
Vi får se.
Jag öppnar upp bloggen igen, men lägger locket på allt utom det som har med medelåldern, klimakteriet, träning och kost att göra.
Av förekommen anledning.

Snart kommer startvärdena för hälsotrippen, viktresan. Jakten på det fysiska välmåendet. Kampen mot volangerna runt magen och julgransryggen. ;)

Det är en deprimerande rapport som väntar. Men, se det positivt! DET KAN BARA BLI BÄTTRE!!! :D

Jojo

Att kalla medelålderskroppen för idiot verkar ha effekt!

Förvisso är jag ff trött som satan och svetten sipprar fram ur porerna i ansiktet och under den där pälsmössan till hår som huserar på knoppen så fort jag tänker ansträngning (och då pratar vi typ rulla resväskan till hissen), men kroppen har ändå skött sig hyfsat i övrigt. Framför allt har humöret varit hyfsat stabilt.

Kan bero på att jag är ute på turné och måste le, konversera och vara trevlig hela tiden? ;)

På hotellet i Jönköping igår hade jag tänkt få lite tid att vila, jobba och sura av mig lite.

Tji fick jag.

När jag klev ur hissen ramlade jag på fd kollegor. Glatt återseende och vips hade jag middagsdejt.

När jag tog två steg till ramlade jag över en fd gymnasiekamrat. Inse att jag inte sett henne sedan 1984!!! Hon var sig lik, vi var ju tvungna att bubbla lite och plötsligt var det läggdags innan jag hade tid för mig och då går det ju inte att sura. *haha*

Vi får väl se. Idag finns goda förutsättningar för lite ensam-sur-tid. Jag klev upp kl.5 imorse och är nu i Göteborg och ska ha lunchmöte. Se'n till hotellet. Dagen är lång. *flinar*

Nu ska jag vara snäll med tantkroppen och se om jag kan få lite mat. Det vet jag att den gillar. 

Puss

Uppe ur hålet dag1

Jajamensan, jag stannade uppe ur hålet hela dagen! Tack "Cissi springer" och "Singelmamman" för initiativet. Jag har fått träffa 6 underbara, bloggande, skrattande, knasiga kvinnor som fick mig att undra vad jag har sysslat med där i hålet på soffkuddarna  länge?!?

Den där jäkla läkaren har nog rätt. Det är inte ett skit synd om mig. Det är bara att börja leva igen.

Marsch pannkaka. Eller hur man nu ska uttrycka det.

Förlåt alla fina, för att jag inte kommer ihåg era namn och bloggar, men jag ska ta reda på det innan jag hinner hem till Väsby minsann. iPaden i högsta hugg. Google och bloggar i fullt arbete.

Pöss! <3

Edit: Nu har jag hittat "En jordemors liv och lustar", "Fröken Blund slår dank" och "MariaGunilla". Verkligen roligt att träffa er! Nu är det bara en kvar... Jäkla skit att jag inte kommer ihåg. Hålet har nog mosat till hjärnan lite. Vänta ni bara! ;)

Att komma in i rytmen

Jag vill ju blogga varje dag.
Jag lyckas inte.
Då är frågan, vad är det för mening med bloggen?!?
Det mesta jag behöver vräka ur mig, gör jag ju via Facebook och så genom jobbet och så lite irl med kollegor och vänner.
Jag vill ändå blogga.
Fast jag har insett att det inte riktigt går att blogga som förr.
Eller, rättare sagt, jag känner inte att det är helt lämpligt att gå ut i offentliga rum och skoja om klimakteriesvett, osynlig muff och julgranar på ryggen.
Och älskade galenmannen kan ju få vara lite anonym ff. Det är han ju inte. Iaf inte för dem som läser min blogg och känner mig i världen utanför.

Jag behåller ändå bloggen ett tag till. Jag gillar det som finns i den. Det är minnen.
Inte alla goda, men de flesta tillräckligt bra för att påminna mig om vem jag har varit och varför jag är den jag är idag.

Mycket tok blir det.

Och just nu sitter jag på en buss som jag spontanhoppade på i regnet. Det stod Sergels Torg på den och det borde ju bli rätt. Eller?!? *haha* Jag jobbar på Drottninggatan, precis vid Sergels Torg, men jag har ingen aning om hur lång tid bussresan tar. Jag ska på möte om en timme... *s*

Svettas som en gris gör jag också. Mina sojatabletter tog slut för ett par dagar sedan, har inte tagit mig tid att köpa nya. Straffet kom idag. Kärringsvett. Irriterande. Och äckligt. För jag svettas bara på huvudet, vilket resulterar i rännilar av svett som trillar längs tinningar och kinder och deoppr från pannan som ibland trillar ner från näsan istället.
Ofräscht.
Håret klibbar fast i ansiktet och på halsen.

På gyn sade de senast att jag minsann ff är i hormonell balans, inget klimakterie i antågande där inte.
Nähä? Ja, det beror nog på fytoöstrogenerna jag proppar i mig, eller PROPPAT i mig. Fast det vill de nog inte hålla med om på gyn...

Jaja, jag svettas idag, men det regnar så jag kanske kan låtsas som att jag är regnt hela dagen? Gå ut och ta en dusch med jämna mellanrum?
Fast då ser håret ut som på ett penntroll när det torkar. Frågan är vad som är värst?
Penntrolls hår med svettslingor eller helt enkelt bara svettslingor och rakt hår? ;P

Fåfäng? Jag? *s*

Den här bussresan kan bli spännande. Jag bloggar ju lite. Puss på näsan och ha en bra dag.

Kära kropp

Jag vet att jag var lite orättvis mot dig igår. Jag ber om ursäkt.

Jag har faktiskt inte tagit hand om dig så bra som jag borde. Det är ju troligen så att en rejält bidragande faktor till att du beter dig som du gör, är att du har blivit utsatt för stress, mycket stress, under en lång tid. Inte konstigt att du har gett upp.

Fast, just nu, med hela ansiktet nerdroppat av svett, i väntan på bussen till jobbet, känns det som jag skiter i vilket. Du beter dig som en idiot. Jag vill inte vara med.

Puss

Jakten på muffen är återupptagen!

Jag vet att jag kanske inte borde prata om muffen nu.
Inte med tanke på mitt jobb och offentligheten.
Men, jag måste!

Grejen är den att jag är sjukt besviken på mig själv.
Besviken hur dåligt jag har förvaltat det fantastiska jag som jag kämpade mig till för två år sedan.
Så bra kan jag inte komma ihåg att jag någonsin har måttt, som sommaren 2011.
Jag sov bra, jag var stark, jag mådde toppen och kände mig snygg och sexig.

Och jag såg muffen. Uppifrån alltså. Inga mer avancerade självstudier än så. *s*

Nu är jag tillbaks till status magen är i vägen, det är jobbigt att knyta skorna, jag hatar att gå i trappor och ve den som tar i fluffet. Du får en snyting.

Så, för att sätta press på mig själv att hitta det sär må-braiga igen, tar jag upp jakten på muffen. Igen.

Det vore väl f-n om jag skulle missunna mig själv det nöjet, bara för att jag råkar vara chef?!? ;)

Pöss

(Bilden är stulen från Facebook)