Jag flyttar

Sakta men säkert flyttar jag till egen sajt. Egen adress.

Det är inte på långa vägar färdigt, jag har liksom inte tid att boa och dekorera just nu. Ffa inte tid att lära mig allt jag behöver kunna för att det ska bli bra och rätt och snyggt etc.

Men, jag är på väg. Tar lite i taget.

Jag kommer att dela bloggen med min systerdotter, Amanda, så mitt bloggande är bara en av kategorierna på sajten, som har fått Amandas bloggtitel som namn. Iaf initialt.

Mig hittar ni under kategori "Veronica - medelålders och tjockast på mitten"

Adressen är www.eade.se, i Wordpressappen hittar du mig/oss under namnet "Med fokus på puls"

Jag säger till när jag har flyttat för gott. :)

Hälsenetjafs

Det har varit många steg framåt med hälsenan nu, trots att jag har varit lite halvdålig på rehabträningen här och där och då och då. 

Men, mitt tålamod tog slut i veckan och jag provade en träningsform som jag inte alls borde ha provat. Eller, jag hade visst kunnat köra, om jag bara hade låtit bli att göra de blandade småskutt som ingick i uppvärmningen. Om jag liksom bara hade stannat med fötterna på golvet, hade jag helt säkert varken haft ont eller blivit svagare.

Jag är tillbaka på stadiet halt och kan inte ens göra tio enbenslyft med kroppsvikt. Och planen var 20 lyft med 10 kg extravikt. Nu ligger jag ca 3-4 veckor efter plan.

För att jag är dum. Otålig. Envis.

*suck*

Om 10 veckor ska jag vara startklar. Om 10 veckor ska jag kunna jogga lätt. Imorgon ska jag träffa naprapat-Josefine. 

Jag tror att hon inte kommer att bli så där jätteglad. Men, jag får skylla mig själv.

Tillbaks till ritbordet typ.

Sur är jag. Ont gör det. Konsekvenser har dumheten. Var klok med dina krämpor. Jag håller på att läka 20 år av hälseneskador, det tar tid. Jag har tid, men lite dåligt med tålamod. Tydligen.

GÖR! BARA GÖR'T!

Jag menar, hur svårt kan det VA'?!?

Att göra enligt plan.

Enligt MIN plan!

Jag har ju tydliga mål.

Jag tror att jag vet vad jag behöver göra för att uppfylla de målen.

Men, sinnesstämningen när målen bestämdes är liksom inte densamma idag.

Spelar det någon roll?

Japp.

Borde det spela någon roll? Njae... Eller?

Det handlar ju om mig. Och vad jag tycker att jag är värd. Men, också om att vara realistisk. Det är en sak att revidera planen för att anpassa målen efter kroppens status och ha realistiska förväntningar. Det är en annan att ge ipp, skita i det, lägga av, lägga ner.

Jag har jättesvårt att hitta motivation nog. Jag tror fortfarande att mina mål är rwalistiska, även om hälsenan spökar och jag har svårt att ta mig iväg till gymet (eller något annat träningspass alls) som planerat. Allt känns bättre med lite mindre, lite enklare just nu.

Om jag ändrar planen? Så att jag klarar av att följa den. Ett par veckor utan måsten. Bara träna för kul, inte med målen som primära anledning eller någon anledning alls faktiskt?!? 

Jag trot att det måste bli min reviderade plan. Ge knoppen en chans att bli glad.

För träningen GÖR mig ju GLAD! Efteråt! Men, jag vill ju känna mig glad även när jag GÅR DIT!

Så, nu vänder jag upp och ner på veckans plan och lägger upp en annan plan. En som jag kan följa den här veckan. Den som innehåller det jag har LUST att göra!

Jag ser fram emot promenader, plask i bassängen och ett eller annat pilatespass. Kanske en tur med cykeln i höstrusket? Vem vet vad som händer? Det enda som INTE får hända är att jag blir kvar i soffan.

<3

Latmasken vinner

Just nu har jag en jättestor latmask i kroppen.

Jag tror att den kallas Höst och lever på regn, kyla och stress.

Den växer sig iaf större och starkare med de faktorerna på plats.

Igår vann den. Det blev en dag i sängen.

Med choklad.

Träningsvärken i benen, efter onsdagens benpass + 55 min spinningintervall, hade nästan lugnat sig och jag ställde in 90-minuterspasset för att köra i gymet istället, men... som sagt. Latmasken vann.

Jag behöver verkligen ett träningsprogram/-schema att följa. Ett som jag litar på ger mig den kondition, styrka och spänst jag strävar efter. Som kan lotsa mig genom faserna jag har framför mig. Som innehåller simning, cykling, löpning och styrka i rätt doser, på rätt sätt.

Alltså ett som jag inte har utformat sjölv.

För mig litar jag inte på. *haha*

Latmask.

Kåt, glad och tacksam?

Inte jag inte! 

-MEDELÅLDERS! *haha*

För idag fick jag svaret på frågan jag inte har ställt mig förrän nu, varför jag har varit så arg, svullen, pilsk och sötsugen.

Mens. 

Vid helt fel tidpumkt.

Eller oväntat.

För kroppen, medelålderskroppen, den gör ju som den vill.

Och vips, är 1 kg borta.

Mysterierna haglar. ;)

Pöss

Guapa!

Lite förvånad blev jag idag, på väg tillbaka till kontoret efter lunch, när jag blev stoppad av en äldre herre, ganska liten och senig. Han satte fram armarna och utropade: "GUAPA!"

Han såg så glad ut, det måste ha varit något positivt, sade mitt sällskap.

Jag fattade ingenting, men insåg att jag var väldigt stel i mitt bemötande av mannen. Jag liksom bara gick vidare, det är inte jag, jag brukar ju vara glad och spontan och bubbla och prata med folk på stan.

Jag blev ledsen över mitt jag och det faktum att jag bar ignorerade den glade mannen.

Speciellt när jag nu har kollat upp vad guapa betyder. ❤️

Crawlkurs del 1 över

Jepp, nybörjarkursen är härmed avslutad.

Christian, simcoach, han med de galet snygga (vältränade) benen ni vet... Han har haft en ängels tålamod, tjatat på oss och serverat svar på våra frågor och feedback på våra övningsförsök med en lagom dos sarkasm. *s*

Jag, som trodde att jag aldrig skulle lära mig crawla för 7 veckor sedan, fick två tummar upp av ledaren mot slutet av sista simningen idag. Gissa om jag blev stolt!
Det spelar tydligen ingen roll att jag är 49 år, bekräftelse på att jag gör rätt känns härligt! :)

Så, när jag lyssnar på Christian, slappnar av, sträcker ut, andas med rätt tajming och låter farten och huvudet skapa den där gropen i vattnet som gör det lättare att andas, då är det plötsligt rätt ROLIGT att crawla. För det som händer är att det inte känns som att jag tar i, men det går ändå fortare än när jag försöker så att jag blir helt blå i ansiktet.

25 meter var målet. 25 meter kan jag crawla, med rätt teknik, oftast.
Nu ska jag fortsätta öva och nästa vecka börjar fortsättningskurs 1.
Jajamensan, 8 veckor till i bassängen.
Fast nu på torsdagkvällar, med start 20.20.
Jag behöver iaf inte stressa hem från jobbet för att hinna. ;)